Nexa's Värld

Mitt nya nöje när jag ligger som en valross i sängen är att läsa på Familjelivs forum. Det är galet vad folk skriver om, och vilka åsikter vissa har. Men roande! Ibland hittar man några guldkorn, som tråden om folk som sagt roliga saker i sömnen, (pappa o mamma hade lagt sig för att sova. När pappa somnat la mamma av världens brakskit, och plötsligt reser sig pappa upp och skriker "Vem fan är det som kör moped mitt i natten?!" sen la han sig ner och somnade om)
och annat.
Det är vad jag roar mig med just nu alltså.
Fast inte idag. Idag blir det *kanske* en tur till IKEA Uppsala.

Hurra, äntligen vaknar jag utan feber. Igår var jag yr som värsta fyllot, snubblade på mig själv och allt runtomkring, men jag hade inte feber på halva dagen och kvällen, och idag har jag inte fått feber alls!
Lite snurrar det ännu, men det kändes som en seger att jag inte behövde stanna på vägen till och från dagis när jag lämnade sonen idag. Igår ringde jag och bad personalen att ta upp sonen för bautabacken så jag skulle slippa parera den, men idag så gick jag hela vägen igen, och det gick lååångt över förväntan!!
Då är det på rätt väg.
Har också lyckats göra lite nytta idag, ringde försäkringskassan och diskuterade föräldrapenning, och det är nog inga konstigheter, jag har samma SGI som jag hade med sonen, eftersom jag hållt mig inskriven på Arbetsförmedlingen sedan dess, och det blev jag rätt glad över, eftersom jag hade jobbat som Personlig Assistent då, och faktiskt hade en normal lön, till skillnad från de senaste åren när jag hoppat runt på praktiker och gått på soc och så vidare. Nu ser man att det lönar sig att hålla sig inskriven där!
Från 180 kr/dag (minus skatt...) till dryga 500/dag är det en viss skillnad.. Känns bra!
Dessutom bad jag att sambon skulle få papper om inkomst att skicka in inför de pappadagar han har att ta ut framöver, och det var inga problem!
Jag hoppas att det går lika smidigt som det gjorde sist, för det svischade bara till så var allt igång och inga strul var det då heller.. antar att jag haft tur när det gäller Försäkringskassan, till skillnad från många andra.
Men vi får se. Man ska ju inte säga för mycket, kanske :o)

Nu ska jag försöka äta lite och sen funderar jag på att röja lite, fast begränsat, eftersom jag INTE vill ha tillbaka en massa feber och annat otyg. Bädda rent sängar, dammsuga och ta ut sopor kanske räcker som en början..
Vi får se vad jag orkar.. Sambon har varit snäll och hängt tvätt som jag satt igång, så det finns lite sånt att ta hand om också.. Skönt att i alla fall vara lite mer på alerten än jag varit sista veckan. Hoppas innerligt att det håller i sig så att jag slipper avboka besöket i Uppsala på Fredag.

Ha en bra dag alla!

Jag skrev tidigare att jag ogillar att vara sjuk och att ha feber. Och det vidhåller jag. Men idag när jag ringde sambon och frågade om han hade tid att komma hem tidigare och hämta sonen på dagis pga hur jag mådde, så sa han ja, och nu kom han hem, inte bara med blommor (!!!) utan med en massa Kexchoklad (som jag är tokig i, namnam) och Män som hatar Kvinnor på DVD, som släpptes idag. Ååååå vad gulligt, jag mådde genast bättre kan jag lova.
Man måste inte komma hem med en massa presenter, det är inte så jag menar, men det var så himla gulligt, eftersom han sällan gör så mycket oplanerat annars.. Så nu ska jag nog trycka in DVD:n och öppna en kexchoklad och se på en av de bättre filmer jag sett, återigen. (Vi såg den på bio för några veckor sedan.)

Sköööönt att bli lite ompysslad nu :o) Tusen tack till sambon för det!!

Jag är så trött på att ha feber nu så jag kan krevera!

Sjätte dagen är det idag. Nice. Eller inte.. Svettas floder alternativt frysa häcken av sig är lagom inspirerande. Fast å andra sidan, man måste ibland få må riktigt dåligt för att kunna uppskatta när man är frisk. Jag försöker se det så.
Det var inte helt lätt att göra det när jag lämnat sonen på dagis idag, dock. Var tionde meter fick jag stanna och sätta mig på huk eller på nån sten eller liknande. Nemo trodde jag var galen, men det var inget ändå, jämfört med när jag satt på huk och plötsligt tuppade av. Inte länge, men några sekunder, tillräckligt för att jag skulle bli rädd. Tur att ingen annan hund kom, tur att Nemo är snäll och stannar och inte tar alla chanser att dra. Tur att det var så kort, det måste ha varit kort, för jag såg en cyklist vid en punkt precis innan, och den hade inte kommit så långt när jag fann mig själv på marken..
Nåja.
Detta kändes som legitimt skäl att ringa och avboka mötet på mvc imorgon. På fredag blir det Uppsala i alla fall, om jag inte är sjuk då med. Vi får se.
Mvc här i stan skickar i alla fall in mitt moderskapsintyg till Försäkringskassan idag, det känns bra att få det avklarat, så det kanske blir någon ordning på föräldrapenningen framöver.

Nu ska jag nog försöka sova lite, till och med min mamma, som alltid tjatar om att man inte ska "känna efter så mycket" hur man mår, tyckte att jag skulle lägga mig så mycket jag kunde. Okej då, vem är jag att säga emot min mamma? HAr lyckats få ett löfte av sambon att han hämtar sonen på dagis i alla fall, så det känns skönt att veta att jag inte behöver befatta mig med den promenaden flera gånger idag.
Det är pensionärsvarning när man måste stanna så ofta och särskilt när man måste sätta sig ner varenda gång nästan. En stund kändes det inte som jag skulle klara att ta mig hem. Nu kommer jag inte att våga lämna lägenheten mer!

Alltså jag blir inte klok på mig själv. Jag vaknar med huvudvärk och bälgar i mig ungefär en dryg halvliter vatten, det har jag alltid gjort, ja druckit vatten alltså. Har aldrig haft ett problem att upprätthålla min vätskebalans. Men däremot att äta frukost, så jag nyper en banan, det mesta jag kan få i mig direkt jag vaknat. Sen står jag vid diskbänken och sörplar i mig ytterligare ett 3dl-glas med vatten i takt med att bananen försvinner.
Sen går jag runt ett varv i lägenheten och klappar Nemo lite, och sen tar jag en titt i kylen, för jag är sugen på något, men vet inte vad. Hittar Skånemejeriers Vaniljyoghurt med Chokladbitar i (helt ok när man är godissugen på kvällarna, och mer legitimt än en Marabou 200g Chokladkaka..) och stooora gröna vindruvor som vi hittade på Maxi igår. Och så en kexchoklad som är lite av en restprodukt från det åttapack som vi köpte för några dagar sedan.
Man kan ju tro att jag ska norpa med mig lite yoghurt i ett glas och vara hyfsat nära en normal frukost, men icke. Jag ställer mig istället och plockar med vindruvorna och stirrar på kexchokladen. Sen snor jag med mig alla vindruvor, fyller på ännu ett vattenglas och hasar tillbaka till min säng.
Nu är tanken att vindruvor är nyttigast av de alternativ som kändes lockande, men jag vet. Inom tio minuter har jag stoppat i mig lite vindruvor och insett att de inte var söta nog eller att man blir törstig av att äta dem, så jag kommer att ha sörplat i mig även det här vattenglaset och bängla mig upp ur sängen (vi har en sån där låg historia, MALM från IKEA, vilket borde vara straffbart att ha när man är gravid, för man skulle behöva handtag liknande de som finns på sjukhusen vid varje säng för att vända på sig eller framför allt, för att ta sig upp ur den på morgonen, med knakande fogar och tung gravidmage..). Sen travar jag in i köket igen i min oerhört snygga halta Lotta-stil, och byter ut de nyttiga druvorna mot de inte fullt så nyttiga alternativen yoghurt med choklad och kexchoklad. Sen inser jag att för att äta yoghurten måste jag sitta upp i sängen. Då dissar jag den och norpar med mig kexchokladen i stället, och tar med mig den-och ett nyss påfyllt vattenglas-och välte omkull mig i sängen en stund till, ivrigt knaprandes på den superonyttiga kexchokladen.

Min fråga till mig själv är.. VARFÖR måste jag upp och hasa flera gånger? Varför kan jag inte bara ta med mig kexchoklad och vindruvor första gången?? Tyvärr har jag inte något bra svar på den frågan, annat än att det kanske är min hjärnas lilla hopp om att ge mig motion för att på något vis avverka alla de kalorier som jag stoppar i mig. Är jag verkligen så smart? Eller är det bara för jag är väldigt obeslutsam kanske??

Jag vet inte faktiskt, men jag vet att nu är det dags att trava ut och hämta min älsakde kexchoklad, för nu har det gått ca tio minuter.
Ha en bra dag!

Kan bara konstatera att idag är det faktiskt rätt så varmt här. Och jag håller på att tvätta kläder, och skulle egentligen köpa lite blommor till min snälla sambo som kom med en gullig nalle och en massa gott till mig i förrgår när jag hade så oooont och hade feber (nej den är inte borta, kommer och går..) så jag gav mig hurtigt iväg till ICA förut, men tror ni de hade några fräscha blommor eller? Nä. Så jag blev blåst. Köpte en kyckling-pastasallad och tidningen Misstänkt istället, så nu vet ni vad jag gör fram till sonen ska hämtas om en halvtimme typ..

Hurra, jag har haft premiär. Jag har upplevt min första natt (av många?) där jag lekt torped i sängen, bara snurrat runt, runt och inte kunnat sova. Min kropp verkar tycka att det är överkurs att tillåta andning samtidigt som man får sova, eller så är det den lilla i magen som tycker att mamma ska härdas från start. (Ok, jag medger att jag har en oförskämt lindrig graviditet, ingen halsbränna, inget illamående, inget direkt jobbigt annat än just foglossning och tryck på lungorna nu då.. så det kanske var dags..)
I kombination med att jag hade feber både igår kväll och idag så känner jag mig inte på topp, kan man säga, men som tur är så är det i alla fall ingen jättefeber jag har, bara omkring 38,5.. Men eftersom vi ska till Uppsala idag och kolla ultraljud för att få ett definitivt besked om hur gammal bebben är egentligen (dålig apparat här i stan gjorde det omöjligt att se mer än någotsånär..kasst!) så känns det lite störande att fortfarande vara hängig. Får väl nämna saken och kanske be om koll för svininfluensa så man inte utsätter sig för onödiga risker, jag tillhör ju trots allt en av riskgrupperna. Sen ska man ju inte måla fan på väggen, jag tror ju inte att det är något speciellt, men man ska väl vara lite försiktig antar jag..
Så nu vet ni vad vi gör idag. Ska kolla om man ser könet också. Skulle vara skoj med en tjej, eftersom sonen finns, men å andra sidan tror jag sonen uppskattar en kille mer, så egentligen spelar det ju ingen roll..

See ya!

Sambon kom hem idag och talade om att han ska till utlandet på något med jobbet i några dagar snart. Visst visst tänkte jag. What's the big deal? Övningar och grejor är det ju lite nu och då, ingen fara.
Ops, glömde jag mig lite där kanske?
Har ju faktiskt en del som hindrar mig från att vara som vanligt, foglossning t ex. Och när han ska iväg så är det såpass nära att jag lika gärna KAN få åka in i förväg, jag är själv född sex veckor för tidigt, och sånt går visst i arv sägs det.. Så jag antar att jag får försöka höra med föräldrarna om jag och sonen och djuren får komma till mina gamla hemtrakter och vara där så jag inte är alldeles ensam utan körkort och barnvakt OM något händer.. Tur att han påminde mig, för annars hade jag stått där som en sol och sagt "ses om si o så länge, ha det så braaa".. utan en tanke på något annat.
Jaja. Det löser sig säkert, då kan vi nog åka o hälsa på farmor o faster lite med, något som dröjt ALLDELES för länge!!

Men minnet liksom.. gulfisk, hallå?

Alla säger att det är så härligt att vara gravid. Låt mig bara fråga. VEM kan hålla med om att det känns "välsignat" att vagga runt som en jävla anka pga foglossning som gör att det inte går att gå fortare än 500 m/minut?
Vem skulle hålla med om det "härliga" i att inte få sova en hel natt ostörd, utan måste vakna med antingen kramp i vaden eller för att masa sig iväg på toa fem ggr/natt? (Alltså jag kan ha missförstått, men var det inte meningen att man ska ta vara på chansen att sova nu innan man får en bebbe som vaknar och ska matas och bytas på tre gånger per natt? Naturen är bra lustig som kör slut på en redan innan, tycker jag..)

Nu har jag inte så stora problem ännu, men jag har gått igenom detta en gång innan och vet att det blir rätt irriterande att inte kunna andas fastän man sitter alldeles stilla, för vilken kondis vittnar det om att sitta och flåsa som efter Stockholm Marathon framför tv:n? Eller att tvinga sambon att gå och borsta tänderna för det "stinker" (troligen bara för mig) när han pratar? (Ja, det har hänt redan nu, tyvärr)
Eller vad sägs om det kuliga att vara tokhungrig och sen ta två tuggor och bli så mätt att man nästan kräks, snacka om bortslösade pengar att äta ute t ex..

Allt detta och mycket annat vittnas det om på Familjelivs roliga trådar om Gravidgnäll, och tro mig, jag har erfarenhet av en del av det själv också, och det är INTE sådär rosaskimrande att vänta barn som många verkar tro.

Slutligen, något som många verkar ta för givet: INGEN rör min mage utom jag själv och MÖJLIGEN sambon eller sonen. Folk verkar ha problem att respektera gränser när det gäller gravida, vad som är så svårt fattar jag inte.. Har tjatat om det i tidigare inlägg, men det verkar så vanligt att jag skriver det igen. Ska skaffa en "stopp-rör inte min mage-tröja"!!

Igår frågade jag sambon om han ville att jag skulle ge fan i att göra något alls på en vecka här hemma, trots att jag går hemma hela dagarna och "gör ingenting", så får han kanske en idé om vad "ingenting" verkligen innebär..
Han tackade nej.
Och det kanske är smart av honom, eftersom det säkerligen VERKAR som jag gör nada när jag ligger i sängen när han åker på morgonen och sitter vid datorn när han kommer på eftermiddagen. Men hallå, det är en väldig massa tid däremellan!!
En normal dag så är jag ute med hunden minst tre gånger innan han ens kommer hem. Jag utfodrar djuren och ger sonen frukost. Jag ser till att sonen kläs på och kommer iväg till dagis, sen tar jag ut soporna, kör en maskin tvätt, vattnar alla blommor, tar hand om posten, ringer kanske några samtal till olika myndigheter osv (idag t ex ringde jag till Bring Citymail som inte hittat min adress, och till Arbetsförmedlingen där min handläggare varit på semester i över en månad..)
Dessutom tar jag själv lite att äta och röjer efter den måltiden, och därefter brukar jag torka av lite inne på toaletten, handfat och toalettstol i alla fall.
Sen blir det lite "dötid vid datorn" ett tag, sen är det dags att slänga fram det som behövs till middagen och kanske ev handla om det fattas något, annars påbörja en inköpslista för kommande vecka (jag tycker det är lättare att ha en lista under konstruktion hela tiden så kan man bara lägga till det man kommer på som fattas, t ex en krydda som tar slut eller toapapper eller något annat som man kanske inte köper varje gång man handlar, och som annars är ganska lätt att glömma..) och en veckomatsedel planeras på ett ungefär. (måndagar).
Jag plockar också lite på sonens rum och lägger in tvätt som är torr, och försöker röja lite vid tv:n och soffan eller någon annan stans varje dag.
Dessutom går jag som sagt med hunden en gång mitt på dagen och han får också följa med och hämta sonen på dagis på eftermiddagen. När sonen hämtas så brukar vi stanna ute ett tag och han får leka lite extra innan vi går in och jag börjar med maten ungefär en halvtimme innan sambon kommer hem.

Jag kan förstå att han inte vill att jag inte gör något alls på en vecka, för även om jag inte dammsuger och torkar golven varje dag så gör jag saker som "inte syns" men som skulle märkas om jag INTE gjorde dem. T ex har vi aldrig slut på mat i kylen, vilket sambon börjat vänja sig vid, förr hade han mest ett flak cola och lite mackor hemma, nu finns alltid frukt o grönsaker, mackor, mjölk och andra basvaror hemma, så att man har grejor till åtminstone tre olika rätter klara hemma. Det gör vardagen lättare är min åsikt, och det verkar som han köper det.
Det finns inte heller en massa reklam som ligger och skräpar överallt eftersom jag fixat bort det mesta av all reklam, och den lilla som kommer ändå tar jag ut och kastar samma dag den kommer.
Pantburkar och pantflaskor läggs numera på ett speciellt ställe och jag bär iväg det varje vecka så att det aldrig hinner bli ett berg av pant som ligger och dräller, vilket det gjorde när sambon var ensam. (Ja, BODDE ensam alltså..)

Detta är bara några exempel på vad som händer i det tysta när han är duktig och är på jobbet.
Själv gör jag ju ingenting på dagarna.

Jag har varit lite dålig på att blogga på sistone, det är jag medveten om, men dels har vi haft lite fullt upp, dels har jag inte känt mig så bra pga denna eviga foglossning som nog ligger någonstans i mitten på "ont-skalan". Det finns de som har det MYYYYCKET värre än vad jag har, och det finns de som har avsevärt mindre än vad jag har också, har jag förstått.

Min räddning, eller vad man nu ska kalla det, är att jag har hittat en massa "gnälltrådar" i Familjelivs forum, där gravida får skriva av sig allt gnäll de vill, utan att någon dömer och klagar. Hur bra som helst. Och framför allt känns det lättare när man inser att andra har det så mycket värre ibland.. Min käre sambo klagar faktiskt inte så mycket på mitt humör, fastän jag känner mig ungefär som en kaktus ibland, alla taggar utåt!!
Jag har en hel del kvar att läsa, det handlar om puckade chefer, sambosar, försäkringskassan och så lite krämpor och "hur fan resonerar folk när de kommer och klappar en på magen fast man aldrig ens setts förr" och så vidare.

Jag kan bara hålla med, hittills har jag sluppit klappas på magen, men så håller jag mig också undan allt vad folk heter, eller klär mig i superfladdriga tröjor så folk bara tror att jag är en fetknopp, de vill sällan klappa såna på magen haha.
Men jag fattar inte, varför ska man som gravid bli "allmän egendom" på så många olika sätt?
Många verkar få utstå saker som de inte alls behövt gå igenom om de inte varit gravida.. magklappar är ett lindrigt exempel, taskiga eller klumpiga kommentarer, tjat om när man ska "kläckas" och liknande är andra exempel.

Man kan väl konstatera att även om man får en liten bebbe i slutänden, som förhoppningsvis är frisk och fin, så är det en ooooerhööört lång väg dit för de flesta. Själv har jag då lyxen att inte begripa något innan halva tiden gått, hehehe.Om jag tycker det är jobbigt, vad ska då de som vetat sedan vecka tre eller så, tycka?


Ett av de tidigare korten jag har kvar på sonen.. omkring 9-10 veckor har jag för mig att han var där.. ett sånt smajl gjorde att det var värt rätt mycket obehag, men tyvärr tar det ju en väldig tid innan bebisar ler, en aning tråkiga är de ju på det sättet, hehe.
(Sonen ler desto mer nu, som för att ta igen det han missade i början..)

Idag skulle vi inte alls ha varit hemma, vi skulle ha åkt till sambons mamma och hälsat på. Tyvärr blev sonen lägligt jättefebrig igår kväll, och även om det försvunnit under natten så känns det onödigt att riskera att åka iväg och han kanske blir dålig ikväll igen, jag vet att det hänt att man trott sig vara frisk men sen kommer det tillbaka.. Därför stannar vi hemma i helgen och åker iväg nästa helg istället. Det funkar det också ju.
Faktum är att det är rätt skönt att stanna hemma, eftersom det gör att sonen och sambon får lite kvalitetstid, något de kanske inte får så mycket av när sambon jobbar hela dagarna och sonen är på dagis. Det är nog bra det här.
Vi ska försöka masa oss iväg och köpa magnesium och lite alvedon ifall det blir mer feber ikväll, magnesiumet ska visst hjälpa mot foglossning i viss utsträckning, vi testar i alla fall, det kan ju knappast bli VÄRRE åtminstone.
Får se om det blir en snabbshopping med lite frityrolja och färdig stuvning så det går att fixa varma mackor och fritera bananer eller något annat gott.
Så ligger planen idag i alla fall...

Jag tror att jag kan ha kommit på något hyfsat smart. Jag har världens skummaste foglossning, det går bra att knata i trappor, men efteråt är jag död. Att sitta rakt upp o ner är superjobbigt, att stå medför mycket ont och-flås(!?!) varför vet jag inte, även om jag står stilla så blir jag helt andfådd! Skumt!!
Att ligga går bra, så länge jag inte rör mig, när jag gör det så kommer det ett och annat ljud i stil med skräckfilmernsas dova stönanden. Gå funkar, om jag får gå i slow motion och lalla runt för mig själv. När sambon är med så spring-går han i vanliga fall, och redan när vi först träffades så hade jag svårt att hänga med, eftersom han är klart längre än mig, och han är van att MARSCHERA, lite tempo tack!
Så numera får jag dra honom i armen för att han ska sakta ner, han är så van att gå i sitt vanliga tempo, och får alltså anstränga sig för att sakta ner så jag hänger med. Jag känner mig inte ALLS som en bromskloss, OH nej!! :o)

Hur som helst, jag har kommit på att om jag kör med varannan dag-principen så kan jag leva hyfsat vanligt. Varannan dag åtminstone.
Ena dagen kan jag göra det som behövs, t ex shoppa eller åka iväg och vara social och trevlig eller städa och röja här hemma. Nästa dag får jag vara däckad och ligga som en sjöko i soffan och glo på TV och vagga iväg till datorn för att kolla världsläget, samt gå på toa eller kolla i kylen lite. Men att aktivt göra något, t ex hänga tvätt, dammsuga eller gå på långpromenad med Nemo, det blir det inte tal om, för då kollapsar jag på halva vägen.
Alltså, jag har en aktiv dag, sen en slö dag, sen en aktiv igen, och en slö och så vidare.
Det låter säkert förbaskat lyxigt i dagens samhälle, det inser jag. Men jag lovar, det är inte ett dugg glamouröst att ligga däckad av smärta en hel dag för att kunna göra något nästa dag, tro mig!
Men det är en lösning.
Så jag kör på det, tills vidare åtminstone.

Idag är sonen ensam på dagis i fem timmar, har precis kommit hem från lämningen. Sambon kom från jobbet och följde med och presenterade sig på dagis så de har ett hum om vem han är, sen har han åkt tillbaka till jobbet nu, och eftersom katten är ute och hunden är med sambon på jobbet, så är jag alldeles ensam idag! SKÖÖÖÖNT!!

Men tro inte att jag ska såsa runt hela dagen, nänä. Min plan är denna:

-Rensa lite kläder som ligger i olika väskor efter resor och tvätt (våra garderober är för få så vissa kläder bor i väskor för jämnan, eftersom det inte finns en chans att alla kläder får plats i de sugiga garderoberna vi har (tre st dubbelgarderober utan hyllor eller lådor, bara en jäkla stång, hatar stånggarderober!!).

-Tvätta lite, eftersom en del lär vara skitigt.

-Packa i ordning skötväskan åt bebben, för då får man bort en hel del av det som ligger framme just nu, små bodysar och flaskor och annat..

-Städa lite bland filmer och spel och försöka komma på ett bra sätt att förvara detta så att sonen lägger tillbaka sakerna, sedan vi bytte förvaringen vid tv:n så har vi bara "hål" att lägga sakerna i, och det är inte så bra, vi behöver lite korgar egentligen, men det var vi för snåla för att köpa sist. Får åtgärda den saken! (Tills vidare får vi köra med markering med dymo så sonen ser att det finns en plats för sakerna i alla fall..)

-Städa badrummet, det är konstigt hur tidningar och annat jox hittar IN dit men inte UT därifrån..? Och detta trots ett tidningsställ där inne, ska tilläggas.

-Tja, sen behöver det ju diskas, rensas i blommorna (några av dem har fått spinn för att vi lät dem torka ut när vi åkte land och rike runt, så de måste kastas, snyft) och dammsugas samt torkas golv förstås. Men det är så tråkigt att jag nog ber sambon göra det om jag hinner allt det andra.. Han är så att han föredrar att se att det är rent framför att det inte är rörigt, och jag är tvärtom, därför överlåter jag med varm hand det där med blaskande med vatten till honom :o)

Visstja, fixa kattlådan och slänga sopor ska jag göra med, men det gör jag ju varenda dag så det behöver ju knappt listas egentligen, hehe.
Men först av allt: Ladda energi med lite sallad som jag var så hurtig och förberedde igår kväll. Sonen åt lite till frukost, haha.

Gäsp, jag skulle lätt kunna lägga mig och sova för natten, så trött är jag. Men det går kanske inte så bra eftersom sonen behöver lite tillsyn. Visserligen är han snäll för det mesta och kollar på tv eller spelar på wii:n, men det händer allt att han busar också, så det är dumt att riskera något genom att lägga sig, bättre att vänta till sambon kommer hem i så fall och då vila lite om inte han är för trött själv..

Är också rätt sugen på Nutella, så jag kanske ska försöka masa mig iväg och köpa lite sånt, och apelsinjuice. När jag skulle ha min son så var jag tokig i mandariner, åt lätt sex-tio på en dag, så det där med apelsinjuice är nog samma grej egentligen, bara lite modifierat för säsongen, hehe.

Jaja, nu ska jag försöka hålla mig vaken tills sambon kommer, som sagt, igår stannade han kvar och pratade med sina kollegor i någon timme, jag hoppas att han INTE gör det idag, för då somnar jag ändå! Konstigt hur hormoner kan få en att bli helt knockad..

I helgen har vi varit lite lagom småslöa, i alla fall har vi inte gjort något jätteviktigt förrän i lördags, då vi åkte och köpte en barnvagn i Västerås, och en del annat; en sovpåse, sängkläder, nalle och en skötväska, aningen dyrare än jag tänkte mig, men sambon tyckte att det var bättre att smälla till med ett par hundra mer och istället få bättre plats och mer funktioner (värmeisolerande fack för flaskor t ex) än att köpa en billig som man stör sig på.. jag ger honom rätt!
Detta i sig kanske gör det ganska klart vad min tidigare nämnda "hemlis" innebär? Nämligen att vi blir en till i familjen i månadsskiftet oktober/november någon gång.
Mina föräldrar har precis fått veta och tycker att jag är lite udda som har så korta graviditeter, hehe.

Igår var vi hemma hos dem så att de fick fira dagens födeledagsbarn, sambon fyller nämligen år idag (grattis!!) och det blev en tripp dit istället för att städa järnet här hemma, det har förfallit lite här eftersom jag har galet ont av foglossning och knappt orkar masa mig upp för trapporna eller mellan rummen. Inte så skoj! Delvis därför är det skönt att ha den mesta shoppingen till nykomlingen avklarad, jag unnar ingen den känsla som foglossning innebär, helt klart!

På hemvägen igår så åkte vi förbi hästarna jag brukade rida och greja med innan vi flyttade, det är andra gången på en vecka som vi är där, men Hera och Taurus som vi klappade på sist, de fick bara ett hej i förbifarten, istället sa vi ett mer ingående hej till Grace och hennes föl Vally i hagen, och sonen red lite barbacka på Grace innan vi åkte vidare till Lyster och Tärna och lät honom rida lite på Lyster också. Mycket uppskattat, det var tydligen poppis att ligga och vila på Lysters breda, varma rygg!
Vi kom hem vid elvatiden, så då var det bara att slänga sig i sängen och försöka sova, men jag och sambon låg och pratade till omkring fyra i morse, så jag gissar att han var ungefär lika pigg som jag själv (inte) var när det var dags att gå upp idag. Sonen har precis kommit hem från första dagens inskolning på dagis, och han verkar gilla det!
De kör med snabbinskolning där man som förälder är med i tre dagar sen är det slut. Något som förvånade mig lite var att jag som förälder blev medbjuden vid lunchen, som sonen åt massor av! (Fisk och potatis).
Å andra sidan var det väldigt tidig lunch, mest beroende på att de små behövde äta för att orka, på tidigare dagis har man haft så kallad fruktstund vid tio-halv elva ca, här åt man lunch vid elva. Sonen är van vid att äta det målet vid 12-12.30 ca.. Men det funkade ju det med!
Enda stora nackdelen med dagiset är att det gör superont att gå dit och hem för mig med foglossningen, eftersom det är en superbrant backe i skogen som leder ner till dagiset..men vi hittade vildhallon längs med vägen när vi gick hem, så det var trevligt!

Imorgon blir det att gå dit igen, det var poppis hos sonen att få leka ordentligt och träffa andra barn under ordnade former igen. Lite skönt är det att se att han vill dit självmant igen också!

Nu ska jag lägga mig och läsa lite, sonen kollar på film, måste passa på :o) Sen när sambon kommer blir det att åka ner och skaffa present åt honom, har inte en aning vad det ska bli, men något hittar jag nog!

Jag känner att jag kanske inte varit så bra på att skriva om hur man förenklar vardagen på sista tiden. Ändringsdags!

Dagens lilla tips kommer nog att kunna användas om man tycker att man inte spenderar så mycket kvalitetstid med sina barn. Det är lätt hänt att man "glömmer" att göra saker med dem, för allting går på rutin och ska ta så lite tid som möjligt.

Hos oss är vi inte världens bästa på att sätta oss och LEKA regelrätt med sonen, tyvärr, eftersom han är rätt självständig (som jag också var som liten). Det är inte alls svårt att få till "egen tid" fastän han är med, eftersom han inte har något emot att spela sina spel, leka med tåg eller se på film eller annat som man kan göra själv. Men mammasamvetet gnager ju lite och därför så har vi infört en blå burk med lappar i som sonen får dra en lapp varje dag ifrån.
Det som står på lappen ska han göra, med hjälp av oss vuxna.
Det kan handla om att putsa fönstren i ett rum, bädda rent sängarna, vattna blommorna, diska djurens matskålar eller baka en sockerkaka t ex. Det är medvetet inte superlätta uppdrag, för att vi ska vara behjälpliga och faktiskt göra något MED honom. Han gillar systemet och vill ofta dra flera lappar per dag! (Hmm, betyder det att vi är alldeles för ego och han längtar efter vårt umgänge, eller är det ett tecken på att han känner sig duktig bara?)

Sonen har också vissa saker som vi begär av honom varje dag, under viss ledning. T ex ska han plocka undan på sitt rum innan läggdags, hälla i vatten i badet själv innan han badar (vi har en lätt kran och han kan det jättebra) samt duka bordet innan maten. Vissa dagar diskar han också, eller samlar ihop all tvätt och lägger gärna in i maskinen med mig.

Jag har insett att egentligen så gillar barn att göra vad som helst, så länge det är en vuxen med, det blir lite "kvalitetstid" trots att man faktiskt gör något vettigt. Jag lovar, sonen lyssnar mer på mig nu än innan vi började med att involvera honom i hushållsjobbet.
Det är inte så svårt som man kanske kan tro, det handlar bara om att inte se hindren, utan snarare ska man vara lite mer entusiastisk än vad som är normalt, det smittar av sig! Sonen får alltid scanna våra varor när vi handlar, jag skickar gärna iväg honom för att hämta något som står på vår lista, även om det tar en stund så känner han sig delaktig och blir mindre benägen att gnälla.. Han avskyr nämligen annars att gå i affären!
Om katten är ute och vill in så säger jag gärna till sonen att gå ner och öppna ytterdörren åt henne, det gör att han känner sig viktig!

Har ni som läser några fler tips på vad man kan göra för att få barnet delaktigt?

Usch. Har just hittat en läbbig blogg, skriven av en pedofil som jobbar på en förskola. Ni kan gissa hur tonen går när han skriver om sitt arbete, antar jag..
Det ironiska är att när man tar sig tid att läsa igenom andra inlägg så framstår han som intelligent, och mycket är välskrivet och faktiskt ganska tänkvärt. Kan man säga att det är en "sympatisk pedofil" jag hittat så gör jag det, för en del av hans åsikter är jag beredd att hålla med om.. Men allvarligt talat, det är läskigt att man kan leva ut sin pedofili som han gör, via sitt arbete. Det finns ett skäl att det är illegalt med pedofili, och min största åsikt i ämnet är att han borde få ett annat jobb. Eller vänta nu, ska man tro på hans egna teorier (lite mellan raderna) så är det bra om pedofiler får jobba med barn, eftersom de då kanske kan få sitt lystmäte utan att begå övergrepp.
Hmm.. svårt att inte bli lite kluven där.. på sätt o vis är det ju sant, om man umgås med de man gillar dagarna i ända så minskar kanske risken att man tar nästa steg och grejar med barnporr och filmer och rena övergrepp.. eller är jag naiv som tror så?
Hur som helst så skulle jag inte vilja ha min son på ett dagis med en pedofil, barn bör få vara barn, och inte utsättas för liknande saker!

Ända sedan jag fick min son så har jag fascinerats nästan in absurdum av dessa smått hysteriska proportioner som AMNING har. Jag ammade inte min son en sekund, jag vägrade. Jag fick både arga och besvikna blickar och kommentarer redan på BB. Och detta trots att jag gjort ett sövt och planerat kejsarsnitt, som innebar att jag inte vaknade till liv förrän 8 timmar efter han fötts, och då hade han redan matats ungefär varannan timme med ersättning i brist på annat.. DET var ok, men att JAG matade med ersättning var INTE ok.. Hur fan resonerar man då?
Mig veterligen är det den allra första råmjölken som är den allra viktigaste för så gott som alla däggdjur, inklusive människan.. Eftersom han missade den, så missade han alltså den viktigaste måltiden i sitt liv, men DET var ok, som sagt.. Galet!
Jag tvingade mig till att få en flaska och lite ersättning, jag försökte inte ens att amma, för jag ville inte. Det väcker obehag i mig att ens tänka på amning, så varför ska man tvinga mig då?
Detta är något som många inte kan acceptera. Man är inte en bra mamma om man inte ammar. Man är EXTREMT dålig mamma som VERKLIGEN inte tänker på sitt barns bästa om man VÄLJER bort amning, att man inte KAN är väl någorlunda acceptabelt, men att välja BORT det MEDVETET.. usch och fy, det är snudd på misshandel enligt väldigt många!

Man möts direkt på MVC av tjatiga predikningar i stil med att det ger ovärderliga antikroppar som inte kan komma någon annan stans ifrån, man går ner ofattbart mycket snabbare i vikt, det ger enorm trygghet, blablabla.. Det är ungefär som att man ska omvändas från ond till god.
Tror landets sköterskor på MVC/BVC/BB  att man inte är medveten om att det är ett "sämre val", och att man inte alls funderat på saken innan man bestämt sig?
Förbannat korkat i så fall, om jag får ha en åsikt.
SJÄLVKLART har man väl åtminstone kollat litegrann vad det är för skillnader, vilka för- respektive nackdelar de olika sakerna har..
Jag kan bara tala mig varm för att INTE amma, vilket jag också gör, eftersom det gett mig en oerhörd frihet, vem som helst kunde ta hand om min son medan jag var borta, utan att det blev matkris. Han sov bättre på natten och hela natten var stående redan vid tre månaders ålder, och egentligen tidigare ändå, tack vare att ersättning ger längre mättnadskänsla så man inte vaknar av hunger..
Dessutom så har min son inte en allergi, inga sjukdomar, och ligger förvånansvärt långt före i utveckling både kroppsligt och språkligt och mentalt, enligt alla kontroller på BVC. Mystiskt, eftersom man ska bli liten och klen samt lite lätt efterbliven av ersättning.. Eller hur?

Jag blir heligt förbannad när jag läser på mammaforum som familjeliv eller liknande, och det tjatas om än det ena än det andra. Varför måste allting göras enligt någon norm som alla följer? Kan ingen inse att man kan få helt vettiga barn även utan att följa alla dessa "regler"? Att gå motströms i dagens mammasamhälle är inget för den fege, där krävs mycket jävlar anamma och energi för att stå emot en massa taskig kritik och ofta rena påhopp.
Jag jämför det med att jag skulle skälla ner varenda kotte som VÄLJER att amma, eller åtminstone försöka. Hallå, är du rubbad i skallen eller? skulle reaktionerna på det bli. Komma här och säga att man INTE ska amma, liksom, vem fan tror du att du är?
Konstigt bara, att det inte funkar åt andra hållet, att folk som inte kan eller inte vill amma ska behöva känna sig så utpekade, bara för att de inte gör som alla andra?
Helt allvarligt, vad är felet med dagens mammor, varför kan man inte bara låta alla göra som de känner är bäst? Varför kan man inte bara ställa ett paket ersättning, en flaska och en vattenkokare på varje rum på BB, och instruktioner med hur man gör ersättningen, om man nu vill det, likväl som man kan erbjudas att lära sig amningens konst..
Just nu känns det som att vi är ljusår ifrån en sådan vardag.

Idag blir det Hasselbackspotatis och fläskfilé till middag. Ganska lite disk, rätt lättlagat och skitgott. Visst det är trååååkigt att skala potatis, men det behövs bara tre-fyra st per person, så det är överkomligt. Att de sen sköter sig själva i ugnen är ju perfekt.

Man skalar o gör snitt i potatisen som går nästan ända igenom, sen läggs de på plåt och saltas lätt, samt att det ska vara rätt mycket margarin på varje potatis, slutligen lite ströbröd högst upp på varje potatis. In i ugnen på 225 grader i ca 45 minuter, med en uttagning ca 20 min innan de är klara, som man häller på mer margarin och ev lite riven ost på varje potatis. Eller en ostskiva per potatis funkar också bra :o)

Vad gäller fläskfilén så strimlar jag den i små bitar, MAX 0,5 cm tjocka och 2 cm långa. Skär bort det mesta fettet, stek på hög värme tills det fått mycket stekyta, nästan svart, med salt o vitpeppar, sen på med ca 7-8 dl vatten och 4 msk kalvfond, sen får det koka tills vattnet nästan är borta, då häller man på ca 5 dl till och reder med maizena (ljus) och ev lite soya.

Till det räcker det med en enkel sallad, är man slö köper man icas färdiga salladsblandning med rosésallad, häller i en burk majs och lite skivad gurka och tomat och så är det klart! (Häll gärna lite citron på salladen så smakar den extra gott!)

Arbetstid för hela rätten är ca 20 minuter, sen är det bara att kolla till det ibland.
Nu är det dags för MIG att kolla till maten lite!

Jag blev sugen på godis, choklad tänkte jag mig när jag begav mig till affären. Men väl där så kände jag att nä, winegums är godare. Fast först stod jag och klämde på Pollypåsar, Kinapuffar, Dumle och även Milky Way, innan jag såg winegumsen. Snappade åt mig en påse, och vände mig om. Och där var det. Extrapris på stora kexchoklad. 2 för 20 kr. Ryckte åt mig fyra så alla skulle få, och tog en 2 liters cola åt sambon, sen nästan sprang jag till kassan medan jag fortfarande kunde lösa ut mig!
Varför blir jag alltid så kluven när jag ska välja godis för?
Mystiskt!

Snabbresumé av vad som hänt sedan jag skrev sist:

Vi åkte till sambons pappa i Västergötland och hälsade på. Fick bo i hans halvbrors mysiga lägenhet, en etta, men väldigt lagom i storlek ändå! Sonen sov på soffan och var jättenöjd, vi vuxna delade på sängen, det var också helt ok, trots att den var en aning smalare än vår egen! Lite sightseeing med sonen och mig blev det, sambon berättade och visade var han vuxit upp och gått i skolan och så vidare, och en sak är säker, han har slitit sig iväg från en annars ganska given roll som bonde! De hade en superstor gård när han var liten, med mjölkkor och marker att sköta. Istället gick han och blev yrkesmilitär, snacka om helomvändning, hehe.

Lite foton från lägenheten vi fick låna och bo i:
Från soffan mot balkongen
Från balkongen mot soffan
Köket med barstolar som sonen gillade

Vi träffade sambons familj, och deras söta djur! Hunden Gizmo (schabrador) lekte som en tokig med sonen, som ville ta med honom hem till Nemo. Hade nog inte varit SÅ lyckat dock..*ler*
Gizmo på lekhumör!

Kompisar i gräset!

Katten Turbo, eller "Otto" som han också kallas, kollade intresserat in när sonen lekte med Gizmo. "Superjobbigt att springa runt sådär", verkade han tänka!

Hemma hos "svärfar" finns MYCKET att titta på, här är en lite annorlunda dekoration, som hans sambo gjort själv och som det då och då kommer beställningar på. En sån vill jag med ha faktiskt!

Längs med vägen neråt landet så blev det några stopp, och ju längre neråt vi kom, desto mer vanliga blev vissa saker.
...Kossor måste vi ha sett flera tusen när vi kom ner till Skövdetrakterna. Så en av dem fick vara modell för att illustrera just detta!

Mackar var också ett stående inslag, här var det glass vi köpte. Just det här är i Trollhättan, när vi skulle åka ner till Göteborg och gå på Universeum och Liseberg.

En av Universeums rockor. Tyvärr fick man inte klappa dem för det fanns nya fiskar i tanken, men de simmade runt runt och plaskade vatten på oss, jag misstänker att de VILLE bli klappade, eftersom de var vana vid det :o) Det är ju väldigt nyfikna djur..

Inte alla bryr sig om att de håller på att bli uppätna av en haj ;o)

Världens giftigaste orm finns på Universeum, en taipansort.

Dålig bild, men en väldig massa maneter hade de, och sonen ville ta med dem hem. EEEK!! Inte en chans, tyvärr grabben!

Universeums apor som sprang lösa i Regnskogsdelen var väldigt söta och sociala. Tyvärr var det så mycket folk att jag inte fick någon bild på när en av dem hoppade upp på axeln på en liten tjej, efter att ha suttit på ett räcke i en trappa bara en meter ifrån mig.. Här är de på väg in i sitt bo i alla fall.

En liten alligator som låg och hade det bra på universeum!

Sonen tog en ridtur i full galopp (därav suddet) på universeums experimentavdelning, den var väldigt verklighetstrogen i rörelserna, den där hästen. Nu vet vi att han kan galoppera alltså, hehe.

Såpbubble-experiment på Universeum. Sonen GILLADE den avdelningen kan jag lova! Det fanns massor att göra, men ganska mycket som skulle utföras/ses/upplevas i mörker för bästa effekt, så det var inte så många saker man kunde fota utan att förstöra effekten tyvärr..

Vi gick till Liseberg och jämförde handavtryck också. Sonen har nästan lika stora händer som Agnetha Fältskog, bara så alla vet..

Små grodorna var nog dagens roligaste åktur enligt sonen! Tjejen bredvid hade åkt flera gånger och började väl bli lite uttråkad antar jag, haha.

När man väntat duktigt på sin hamburgare i minst 40 minuter pga en norrman som skulle ha 15 menyer, som tog tid (minst sagt) så är det med lätt darrande fingrar och höga förväntningar man äntligen öppnar sin hamburgare.. Måste berömma sonen, han var SUPERSNÄLL och satt stilla hela tiden när sambon stod i kö.. trots att han var jättetörstig och hungrig.

Efter sista anhalten, souvenirshopen, såg lillkillen ut såhär med kaninöron och en ficklampspenna från Liseberg. Klockan var nästan tio på kvällen här, men ändå var han superglad!

Han höll sig vaken hela vägen hem till lägenheten, nästan två timmars resa bort, men sen var det en slagen hjälte som låg på soffan kan jag lova!

Vi hann också med en provsittning i en Cadillac Bonneville som sambons styvmor äger, och som sonen gillade massor...
..En sväng förbi macken med nostalgikänsla som låg i närheten av sambons barndomshem, sonen ville provtanka, men det var bara vatten i pumparna :o)

En sista lekstund med Gizmo blev det också innan vi vände hemåt igen.

Nemo och Zita bodde hos mina föräldrar medan vi var borta, och vi åkte till dem för att byta sonen mot djuren, och sen åkte vi hemåt och sonen har fått vara med om en del äventyr till innan vi hämtade honom igår. Kolmården, blåbärsskogen och fika med mormor samt lite fyrhjulingsturer har det blivit. Nu är mormor och morfar utslagna innan de åker iväg på Skänninge Marknad imorgon!!

Själv har jag hunnit med att träffa lite hästar, Hera och Taurus, och även att springa på bio ett par gånger; Harry Potters sista, och Män som hatar kvinnor. Svårt att säga vilken som är bäst dock!
Dessutom har vi gått på stan lite och hälsat på en av mina barndomskompisar en snabbis.
Så tjaa, det har varit fullt upp, men i ett lagom semesterslappt tempo!

Vad har NI gjort när jag varit borta?