Nexa's Värld

Jag tror att jag kan ha kommit på något hyfsat smart. Jag har världens skummaste foglossning, det går bra att knata i trappor, men efteråt är jag död. Att sitta rakt upp o ner är superjobbigt, att stå medför mycket ont och-flås(!?!) varför vet jag inte, även om jag står stilla så blir jag helt andfådd! Skumt!!
Att ligga går bra, så länge jag inte rör mig, när jag gör det så kommer det ett och annat ljud i stil med skräckfilmernsas dova stönanden. Gå funkar, om jag får gå i slow motion och lalla runt för mig själv. När sambon är med så spring-går han i vanliga fall, och redan när vi först träffades så hade jag svårt att hänga med, eftersom han är klart längre än mig, och han är van att MARSCHERA, lite tempo tack!
Så numera får jag dra honom i armen för att han ska sakta ner, han är så van att gå i sitt vanliga tempo, och får alltså anstränga sig för att sakta ner så jag hänger med. Jag känner mig inte ALLS som en bromskloss, OH nej!! :o)

Hur som helst, jag har kommit på att om jag kör med varannan dag-principen så kan jag leva hyfsat vanligt. Varannan dag åtminstone.
Ena dagen kan jag göra det som behövs, t ex shoppa eller åka iväg och vara social och trevlig eller städa och röja här hemma. Nästa dag får jag vara däckad och ligga som en sjöko i soffan och glo på TV och vagga iväg till datorn för att kolla världsläget, samt gå på toa eller kolla i kylen lite. Men att aktivt göra något, t ex hänga tvätt, dammsuga eller gå på långpromenad med Nemo, det blir det inte tal om, för då kollapsar jag på halva vägen.
Alltså, jag har en aktiv dag, sen en slö dag, sen en aktiv igen, och en slö och så vidare.
Det låter säkert förbaskat lyxigt i dagens samhälle, det inser jag. Men jag lovar, det är inte ett dugg glamouröst att ligga däckad av smärta en hel dag för att kunna göra något nästa dag, tro mig!
Men det är en lösning.
Så jag kör på det, tills vidare åtminstone.