Feber och feber och feber.. ge upp!
Jag är så trött på att ha feber nu så jag kan krevera!
Sjätte dagen är det idag. Nice. Eller inte.. Svettas floder alternativt frysa häcken av sig är lagom inspirerande. Fast å andra sidan, man måste ibland få må riktigt dåligt för att kunna uppskatta när man är frisk. Jag försöker se det så.
Det var inte helt lätt att göra det när jag lämnat sonen på dagis idag, dock. Var tionde meter fick jag stanna och sätta mig på huk eller på nån sten eller liknande. Nemo trodde jag var galen, men det var inget ändå, jämfört med när jag satt på huk och plötsligt tuppade av. Inte länge, men några sekunder, tillräckligt för att jag skulle bli rädd. Tur att ingen annan hund kom, tur att Nemo är snäll och stannar och inte tar alla chanser att dra. Tur att det var så kort, det måste ha varit kort, för jag såg en cyklist vid en punkt precis innan, och den hade inte kommit så långt när jag fann mig själv på marken..
Nåja.
Detta kändes som legitimt skäl att ringa och avboka mötet på mvc imorgon. På fredag blir det Uppsala i alla fall, om jag inte är sjuk då med. Vi får se.
Mvc här i stan skickar i alla fall in mitt moderskapsintyg till Försäkringskassan idag, det känns bra att få det avklarat, så det kanske blir någon ordning på föräldrapenningen framöver.
Nu ska jag nog försöka sova lite, till och med min mamma, som alltid tjatar om att man inte ska "känna efter så mycket" hur man mår, tyckte att jag skulle lägga mig så mycket jag kunde. Okej då, vem är jag att säga emot min mamma? HAr lyckats få ett löfte av sambon att han hämtar sonen på dagis i alla fall, så det känns skönt att veta att jag inte behöver befatta mig med den promenaden flera gånger idag.
Det är pensionärsvarning när man måste stanna så ofta och särskilt när man måste sätta sig ner varenda gång nästan. En stund kändes det inte som jag skulle klara att ta mig hem. Nu kommer jag inte att våga lämna lägenheten mer!
Sjätte dagen är det idag. Nice. Eller inte.. Svettas floder alternativt frysa häcken av sig är lagom inspirerande. Fast å andra sidan, man måste ibland få må riktigt dåligt för att kunna uppskatta när man är frisk. Jag försöker se det så.
Det var inte helt lätt att göra det när jag lämnat sonen på dagis idag, dock. Var tionde meter fick jag stanna och sätta mig på huk eller på nån sten eller liknande. Nemo trodde jag var galen, men det var inget ändå, jämfört med när jag satt på huk och plötsligt tuppade av. Inte länge, men några sekunder, tillräckligt för att jag skulle bli rädd. Tur att ingen annan hund kom, tur att Nemo är snäll och stannar och inte tar alla chanser att dra. Tur att det var så kort, det måste ha varit kort, för jag såg en cyklist vid en punkt precis innan, och den hade inte kommit så långt när jag fann mig själv på marken..
Nåja.
Detta kändes som legitimt skäl att ringa och avboka mötet på mvc imorgon. På fredag blir det Uppsala i alla fall, om jag inte är sjuk då med. Vi får se.
Mvc här i stan skickar i alla fall in mitt moderskapsintyg till Försäkringskassan idag, det känns bra att få det avklarat, så det kanske blir någon ordning på föräldrapenningen framöver.
Nu ska jag nog försöka sova lite, till och med min mamma, som alltid tjatar om att man inte ska "känna efter så mycket" hur man mår, tyckte att jag skulle lägga mig så mycket jag kunde. Okej då, vem är jag att säga emot min mamma? HAr lyckats få ett löfte av sambon att han hämtar sonen på dagis i alla fall, så det känns skönt att veta att jag inte behöver befatta mig med den promenaden flera gånger idag.
Det är pensionärsvarning när man måste stanna så ofta och särskilt när man måste sätta sig ner varenda gång nästan. En stund kändes det inte som jag skulle klara att ta mig hem. Nu kommer jag inte att våga lämna lägenheten mer!
Kommentarer
Trackback
