Nexa's Värld

Alla säger att det är så härligt att vara gravid. Låt mig bara fråga. VEM kan hålla med om att det känns "välsignat" att vagga runt som en jävla anka pga foglossning som gör att det inte går att gå fortare än 500 m/minut?
Vem skulle hålla med om det "härliga" i att inte få sova en hel natt ostörd, utan måste vakna med antingen kramp i vaden eller för att masa sig iväg på toa fem ggr/natt? (Alltså jag kan ha missförstått, men var det inte meningen att man ska ta vara på chansen att sova nu innan man får en bebbe som vaknar och ska matas och bytas på tre gånger per natt? Naturen är bra lustig som kör slut på en redan innan, tycker jag..)

Nu har jag inte så stora problem ännu, men jag har gått igenom detta en gång innan och vet att det blir rätt irriterande att inte kunna andas fastän man sitter alldeles stilla, för vilken kondis vittnar det om att sitta och flåsa som efter Stockholm Marathon framför tv:n? Eller att tvinga sambon att gå och borsta tänderna för det "stinker" (troligen bara för mig) när han pratar? (Ja, det har hänt redan nu, tyvärr)
Eller vad sägs om det kuliga att vara tokhungrig och sen ta två tuggor och bli så mätt att man nästan kräks, snacka om bortslösade pengar att äta ute t ex..

Allt detta och mycket annat vittnas det om på Familjelivs roliga trådar om Gravidgnäll, och tro mig, jag har erfarenhet av en del av det själv också, och det är INTE sådär rosaskimrande att vänta barn som många verkar tro.

Slutligen, något som många verkar ta för givet: INGEN rör min mage utom jag själv och MÖJLIGEN sambon eller sonen. Folk verkar ha problem att respektera gränser när det gäller gravida, vad som är så svårt fattar jag inte.. Har tjatat om det i tidigare inlägg, men det verkar så vanligt att jag skriver det igen. Ska skaffa en "stopp-rör inte min mage-tröja"!!