Som väntat..

Jag sa ju att jag inte kan sova när det är såhär varmt?

Jag kunde. Men M förstörde det hela. Vem fan är M undrar du. Det är en kille som jag drömde om, som under flera år manipulerade mig till en massa dumma saker, och som lever på att blåsa tjejer. Gärna med barn, eftersom de blir mer benägna att göra som han säger i sin iver att skydda sitt barn.
Jag vet. Han var en del av min vardag i flera år. Jag älskade och jag hatade honom.


Hela min värld var "tillfällig"när han var i mitt liv, inget var självklart, ingenstans var jag säker, och jag visste inte från dag till dag vad nästa dag skulle innebära. Eller om den ens skulle komma, för så rädd var jag, att jag nästan ville dö.

Det lustiga i hela situationen är att han aldrig rörde mig. Han inte ens gav mig en örfil. Så vad hade jag att vara rädd för?
Tja, ryktet om att han var en av landets bättre yrkesmördare, sagt av flera olika källor. Bara som ett exempel.
Detta är nu inget som visat sig vara sant, men uppenbarligen har han NÅGOT rykte inom polisen i landets södra regioner, för de kände till vem han var och var han brukar finnas när jag pratade med dem.
Vilket skrämde mig ännu mer.

Jag har ju träffat honom flera gånger. Och då har han tvärtom, visat sig vara väldigt "mjuk", kramat mig, pratat med mig och inte agerat det minsta hotfullt. Han har då varit som vem som helst. Bara väldigt mycket mer intensiv på något sätt. Han fick mig, ironiskt nog, att känna mig lugn och hyfsat sansad de gånger vi sågs. Bara det var mycket värt under en tid av skräck.
Min tanke idag är att han gjorde så med flit. Han skrämde upp mig ordentligt på olika vis, och sen var han mitt stöd, min enda lilla fasta punkt, den jag kunde prata med om allt det jag var rädd för. Prata är hans stora styrka. Och hans farligaste vapen.

Den här människan trodde jag i alla fall att jag skulle slippa nu. Och det gör jag ju, rent fysiskt. Han är väl avskräckt av att jag har en sambo, och därmed någon slags trygghet och stöd.
Men han hälsar fortfarande på mig då och då i någon dröm.
Och varje gång det händer, så fastnar jag i den där drömmen. Jag vill prata med honom en gång till. Vill få ett avslut på något vis. Veta vad som händer med honom, så jag slipper spekulera. Samtidigt tror jag att det kan vara något av det sämsta som kan hända, att vi återfår kontakt.
Inte för jag tror att han skulle göra mig något idag. Men för att jag anar att jag skulle kunna "fastna" i hans liv igen.
Han är kort sagt läskig. Intressant att försöka förstå sig på, men oerhört läskig.

Hur är det att vara ett Brottsoffer egentligen?

Folk får gärna "etiketter", har ni märkt det?
Man kallar folk för "hon den blyga, han den korta, han som är så dryg, och så han som blåser folk eller hon som hoppar i säng med alla" och så vidare.
Men det finns en stämpel som inte riktigt syns, men som ändå finns. Många fler än vad man tror, bär på den. De som är brottsoffer. Någon som råkat ut för någon eller några som på något vis förgripit sig på dem.
Jag tillhör den skaran. Jag är inte rädd att erkänna det.

Det fanns en tid då jag var det. Jag trodde att folk bara tyckte synd om mig och sonen som varit så utsatta och varit med om så mycket. Men idag vet jag bättre. Det som hände var inte mitt fel. Det var egentligen en fråga om dålig tajming och maximal otur. Inget annat. Men det blev så mycket mer.
Här kommer jag att skriva om vad som hänt, hur jag kommit vidare, hur jag relaterar till brottslighet idag, och även dela med mig av lite tips på hur man kan öka sin och omgivningens säkerhet med ganska enkla medel.

Det kommer inte allt på en gång, men det kommer, om ni har tålamod. Kommentarer är mer än välkomna, jag blir mer taggad att skriva ingående och detaljerat om någon frågar eller kommenterar än om ingen säger ett knyst. Och jag tror att det är en historia som andra kan ha nytta av att ha läst. Mer kommer alltså inom kort!

RSS 2.0