Nexa's Värld

Jag har varit lite dålig på att blogga på sistone, det är jag medveten om, men dels har vi haft lite fullt upp, dels har jag inte känt mig så bra pga denna eviga foglossning som nog ligger någonstans i mitten på "ont-skalan". Det finns de som har det MYYYYCKET värre än vad jag har, och det finns de som har avsevärt mindre än vad jag har också, har jag förstått.

Min räddning, eller vad man nu ska kalla det, är att jag har hittat en massa "gnälltrådar" i Familjelivs forum, där gravida får skriva av sig allt gnäll de vill, utan att någon dömer och klagar. Hur bra som helst. Och framför allt känns det lättare när man inser att andra har det så mycket värre ibland.. Min käre sambo klagar faktiskt inte så mycket på mitt humör, fastän jag känner mig ungefär som en kaktus ibland, alla taggar utåt!!
Jag har en hel del kvar att läsa, det handlar om puckade chefer, sambosar, försäkringskassan och så lite krämpor och "hur fan resonerar folk när de kommer och klappar en på magen fast man aldrig ens setts förr" och så vidare.

Jag kan bara hålla med, hittills har jag sluppit klappas på magen, men så håller jag mig också undan allt vad folk heter, eller klär mig i superfladdriga tröjor så folk bara tror att jag är en fetknopp, de vill sällan klappa såna på magen haha.
Men jag fattar inte, varför ska man som gravid bli "allmän egendom" på så många olika sätt?
Många verkar få utstå saker som de inte alls behövt gå igenom om de inte varit gravida.. magklappar är ett lindrigt exempel, taskiga eller klumpiga kommentarer, tjat om när man ska "kläckas" och liknande är andra exempel.

Man kan väl konstatera att även om man får en liten bebbe i slutänden, som förhoppningsvis är frisk och fin, så är det en ooooerhööört lång väg dit för de flesta. Själv har jag då lyxen att inte begripa något innan halva tiden gått, hehehe.Om jag tycker det är jobbigt, vad ska då de som vetat sedan vecka tre eller så, tycka?


Ett av de tidigare korten jag har kvar på sonen.. omkring 9-10 veckor har jag för mig att han var där.. ett sånt smajl gjorde att det var värt rätt mycket obehag, men tyvärr tar det ju en väldig tid innan bebisar ler, en aning tråkiga är de ju på det sättet, hehe.
(Sonen ler desto mer nu, som för att ta igen det han missade i början..)