Nexa's Värld

Jag har bytt bort den här bloggen till en annan. Tre killar och en tjej passar bättre. Ska försöka importera inläggen jag skrivit här och lägga in där, men det vete fåglarna hur det ska gå till, haha. Men kolla där om du fortfarande vill läsa, den bloggen är finare, uppdateras ofta och förmodligen är den lite roligare än den här, kan jag tänka mig.
Ha det bäst o tack för den här tiden!

Jag medger att jag inte är någon frekvent bloggare just nu. Åtminstone inte just här. Det jag gör mest just nu är att jag bloggar på sönernas egen blogg, så att familjen kan få lite uppdatering på killarnas liv.

Här kommer jag nog att vara lite mer sällan, men jag försvinner inte helt, så titta in då och då, den som vill!

Okej jag kan väl erkänna att min dag inte var planerad att börja såhär dags, men å andra sidan så fick jag ju sova till halv ett från halv tio igår kväll, så jag antar att det har lite med det att göra, att jag sitter och är klarvaken nu när alla andra bara sover och snarkar..

Skönt att P tar L till dagis idag, och när det är avklarat  så kommer det att vara en lugn och sansad dag fram till att vi ska på två visningar av lägenheter som vi kallats till. Kul att få chansen att se lite lägenheter eftersom att vi behöver lite större boende, det känns lite provisoriskt med T i en kattbädd i sängen, hehe.
(Han verkar gilla det visserligen, men det är lite störande att vakna med andan i halsen och nojja över att man råkat ligga ihjäl ungen ungefär tio gånger per natt.)
Bostadskösystemet här går i flera steg, först söker man en lägenhet, sen får man veta om man erbjuds lägenheten, och får valet att tacka ja eller nej till den igen, man får tacka nej till max tre lägenheter på rad innan man får tre månaders "sökförbud". Tackar man ja till lägenheten igen, så kan man bli erbjuden visning eller så får man besked att den gått till annan sökande. Kommer man så långt som till visning så är det ett steg närmare, men inte självklart att man får lägenheten. Den som får komma och titta på den först har så att säga första tjing, tackar man då nej så går visning och förfrågan vidare till nästa i kön och så vidare. Vi har blivit snuvade på ett par lägenheter pga att andra som varit före oss i kön tackat ja till lägenheten under sin visning.
Vi kan ju hoppas att det blir någon av de två radhuslägenheter vi sökt som blir vårt nya hem, de ligger i alla fall på samma gata i ett bra område.
Sen att det är ett himla bökande med att flytta är en annan historia, det ordnar sig nog.

Nu ska jag FÖRSÖKA sova lite. Vill ju inte sova bort hela förmiddagen, har kommit på en bra farsdagspresent till P nämligen, så nu ska jag bara köpa den också..hehe.

På söndag är det ju Fars dag. Hoppsan hejsan. Den nyblivna pappan här har aldrig firat de dagarna, men han lär få vänja sig eftersom jag och min familj alltid firat sånt, åtminstone i viss utsträckning.

Planen är att vi åker till mina föräldrar på söndag över dagen bara, och hälsar på och firar fars dag där, delvis för att min pappa ska få se T också, eftersom han inte kunde följa med när min mamma var här, eftersom han skulle jobba. Men också för att det är ett förstagångsfirande för sambon, och då vill jag att det ska vara ordentligt, med tårta och grejor, så han känner sig uppskattad, eftersom han visat sig vara en toppenbra pappa (som jag iofs trodde) som inte drar sig för att sköta hushållet, ta vakna nätter, ta ensamt ansvar för barnen eller låta mig vila när jag behöver. Sånt ska banne mig uppskattas, för det är inte många som har det så förspänt som jag och barnen har jag insett.

Imorgon blir det att åka ner på stan och shoppa lite farsdagspresenter alltså. Eller kanske åka till Västerås..? Hmm. Det skulle vara lite skoj faktiskt, var ett tag sedan jag pallade med att gå i affärer alls, och nu börjar orken återkomma ju.. Får fundera, men hur som helst ska presenter fixas, det förtjänar världens bästa pappor, helt klart!

Idag har min mamma varit och hälsat på. Hon shoppade (som hon för det mesta gör) lite kläder till barnen innan hon kom, så det första som hände var att jag fick kolla på några söta bodysar som T fick. En var från Lundmyr och hade testen "Pytteliten" på bröstet, det var min favorit! Lite andra kläder fick vi också, och längst ner i påsarna kom min höjdpunkt upp. Smörgåstårtor från min hemstads affär, smörgåstårta som smakat likadant sedan jag var liten :oD
Vi smaskade i oss och sen var det dags för mig och sambon att åka och shoppa lite saker och hämta L på dagis. När vi sen kom hem, några värktabletter, lite basvaror och lite babykläder rikare så satte sambon upp lite grejor för att förvara blöjor lite mer praktiskt på toaletten.
Under tiden han gjorde det, så tog mormor och jag kort. Här är några foton på T:

Öppna ögon fångade på kort för första gången..

 

Så nära man nu kan komma ett leende från någon som är bara fyra dagar gammal..

 

Jag får väl helt enkelt inse att barn blir sötare när de hunnit bli några dagar än när de är precis nya, men det är ju alltid skoj att ha kvar de där lite smått misslyckade fotona (suddiga, konstigt ljus, konstiga miner etc) från de första dagarna i alla fall.  Nu får jag försöka klara mig med att ta kort med sambons mobilkamera de närmaste två veckorna eftersom det är vad vi har just nu. Men jag fyller ju 30 i dec, så jag har önskat mig en vettig kamera tills dess faktiskt. Får se om jag får någon, hehe.

Nu ska jag kolla på Ullared, det börjar idag. En resa med fickpengar dit ner vore inte heller en pjåkig födelsedagspresent, men jag känner mig själv, jag skulle säkert bara köpa julklappar och inget till mig själv, haha.

 

 

Förra gången jag var hemma med sonen som nu är storebror, så kom jag snabbt in i en liten rutin, mestadels för att jag helt enkelt var uttråkad på kvällarna. Att lägga sig var liksom ingen idé när jag visste att jag senare skulle få gå upp och mata och byta blöja, så jag satt uppe och väntade till mellan 23 och 23.30 när det var dags för nattmål ett. Nästa var vid fyra på morgonen oftast.
Jag såg (till min fasa, när jag tänker tillbaka) på något så sanslöst poänglöst som Club Goa. Ett program där man samlat ihop ett gäng B-kändisar från gamla dokusåpor, skickat iväg dem till Indien och lät dem driva någon typ av restaurang/klubb ihop med ingen mindre än... Nalle Knutsson. En herre i kaftan som trodde att alla visste vem han var och vilka insatser han gjort för världen, men tro mig, fler än jag var ovetande och lyfte på ögonbrynet när Nalle och hantlangaren Jugge kom dragandes och trodde att de ägde världen.

Än idag undrar jag faktiskt hur man fick igenom en sådan kass programidé som Club Goa. Ändå följde jag den där serien slaviskt, det var helt sjukt. Men så satt jag ju ändå där och matade sonen och hade inget bättre för mig.
Numera är det ju i alla fall Navy CIS som man kan kolla på vid den tiden. Åtminstone på vardagarna.
Sen om jag får in samma rutin med nytillskottet vet jag ju inte, men jag gissar på det, kanske inte idag, eftersom han bara är två dagar gammal. Men framöver. Den som lever får se.

Så var sonen och vovven hämtade. Mina föräldrar har lediga dagar på sina scheman, oj så passande att snittas just då! Fast känner jag dem rätt så hade de tagit ledigt om det inte redan varit ledighet de här dagarna.
Nu sitter vi och väntar på att få åka till Uppsala och skriva in mig, det ska visst ta ca 4 timmar *vad man nu ska göra under SÅ lång tid vet inte jag, det gick klart fortare sist men det var ju i eskilstuna iofs..*

Igår "firade" vi lite med kinamat, det var liksom sista kvällen som sonen var ensamt barn ihop med oss, och vi mös med smaskig mat och kollade på tv, och idag ska sambon och jag passa på att glida in på bion i Uppsala och kolla på Flickan som lekte med elden, eftersom ettan var så bra. Sista kvällen innan allvaret sätter in imorgon bitti, man får ju passa på!
Sen lär det inte bli mycket utrymme för någon bio, hehe.

Fast lite avlastning blir det, då sonen ska på Monster Jam i Globen den 15 nov, i och för sig, det är lite av en födelsedagspresent från mormor och morfar nämligen, så de hämtar honom och åker på det. Han tycker det ska bli jättekul, och det är nog viktigt att han får fortsätta ha "särskilda tillfällen" med dem och även oss.
Men det där ordnar sig nog!

Nu ska jag ta lite nässpray, för självklart ska man vara förkyld när man är på ingång till sjukhuset, haha

Det drar ihop sig, som flickan sa..
Imorgon allra senast måste jag få tummen ur röven och packa lite inför min tripp till tortyrhuset, eh, föråt BB menar jag ju. Har ju som alla redan vet ett snitt som väntar på mig på torsdag men ska skrivas in på onsdag, och sen får vi se hur länge de tvingar oss att vara kvar, det är det ingen som vet.
Idag kom jag på av en händelse att jag nog behövde investera i bamsetrosor, eftersom de vanliga lär skava på snittet efteråt, så det var bara att vagga runt på stan och kolla efter tält till trosor, och jag måste ju säga att tant det ska jag aldrig bli för fy FAN så dyra de var överallt!
Nu hade jag inte så mkt val, så jag "investerade" i några par och tog så simpla jag kunde hitta över huvud taget, men det kostade ändå över 650 spänn.. Huu!
Kollade runt efter lite underhållning också, som fick bli en ny säsong av Boston Legal på DVD samt en bok, jag höll på att förgås av tristess på BB sist, så den här gången ska jag banne mig ha med mig saker att fördriva tiden med. man kan ju inte byta blöja och trycka i ungen ersättning HELA tiden, han måste ju få sova med.. och ja, jag tänker köra med flasta från start. Inget snack.

Här är vad jag vet att jag ska packa so far:
-Kläder till mig o lillskiten såklart, behöver inte ens sägas.. inkl overall till honom.
-Massor av underhållning i form av DVD:s och bok, samt laptop. Får ringa o höra om det går att surfa eller om man måste köpa Comviq surf-dongel..
-Vattenflaska så man slipper hasa upp o ner var femte minut, jag är törstig som en kamel när jag är uttråkad..
-Lånad kamera eftersom vår suger...
-GODIS och pringleschips, eftersom jag vet att det kan behövas något ätbart mitt i natten..
-Ersättning, flaska, vattenkokare som jag demonstrativt ska ställa vid handfatet i mitt rum direkt vi kommer. Glöm amning, here comes the Bottle-people!
-Blöjor o tvättservetter samt napp..
-MIN kudde, sjukhuset har bara obekväma sängar och kuddar, så man får försöka ta med eget.
-Vetekudden. Min bästis sedan flera år. Och lite åksjuketabletter för hemresan.
Leg och plånbok samt mobil lär väl vara självklarheter..

Det är säkert en massa jag glömt men det kommer jag på när jag är framme.

Barnstolen finns redan i bilen, och vagnen är här hemma med en massa saker i, inklusive katten som tycker hon har fått en skön säng..hehe.

Det ska nog gå bra det där. Mamma nojjar, sambon är nojjig över att han INTE nojjar, och jag, ja jag vill bara bli klar med eländet faktiskt. Sonen tycker det ska bli kul att vara hos mormor och morfar, det är ungefär så mycket han bryr sig, hehe.
Så ser världsläget ut här och nu!

Jag verkligen känner hur kväljningarna kommer flaxandes när jag läser om Katrin och Bingos lilla avkomma. Hur hon ska bli som mamma kommenterar hon själv med att hon nog blir den som slår barnen och sätter utegångsförbud. Kan tänka mig det, hon verkar ju ha allvarliga problem med att vara ödmjuk, trevlig och seriös. Så jo, hon har säkert analyserat fram något sanningsenligt där. Vi kan ju hoppas att ungen slipper få sin mammas gener vad gäller mognad och beteende, åtminstone..

Att det inte är skoj att vara gravid är nog det enda jag kan hålla med om i hela artikeln jag läst, det är INTE skoj, men det är överkomligt åtminstone. Ett tillfälligt tillstånd. Fast jag småskrattar ärligt talat lite för att Katrin har ända fram till Maj kvar innan hon slipper vara gravid. Man skulle ju kunna hoppas att det är en resa mot lite ödmjukhet för henne, men jag ska vara ärlig och säga att jag tvivlar starkt på det. Den som lever (och bibehåller intresset) får se.

FAAAAN vad det är gott med choklad!!
Och Apelsinjuice. Men inte vilken skit som helst, utan Brämhults Apelsinjuice :o)

På fullaste allvar!
Jag vill gå och handla igen. Att ens kunna gå till ica närmast oss är ett mindre evighetsprojekt. Att glida mellan hyllorna på Maxi en gång i veckan var min höjdpunkt, för trots att jag kanske inte klarade av att göra det fort, så kunde jag fortfarande göra något nyttigt. Det kompenserade lite för att jag inte knappt kunde hänga tvätt, dammsuga eller plocka saker eller liknande, allt som innebär att stå mer än ett par minuter är tvärkört. Men att gå sakta hela tiden det funkade hyfsat. Tills nu. Jag har fått inse, efter att det tagit en timme att ta sig hem ifrån dagis med tårarna sprutande för det gjort så ont att gå, att nu är det slutshoppat för mig.
Jag är härmed hänvisad till att möjligen kissa hunden och hämta/lämna sonen på dagis, men efter detta så har jag sån energibrist att jag kan tillbringa resten av dagen i sängen, utan problem.

Tur i oturen att det bara är en vecka kvar tills nästa lilla ät-och-bajsmaskin kommer till världen. Visst jag kommer få vara handikappad några dagar även efter han kommit, eftersom jag ska snittas, men då kan man ju se ett slut på det åtminstone. Så länge det inte blir några komplikationer så kommer det ju att gå ganska fort att återgå till ett vanligt liv. Ska verkligen bli SKÖNT!!!!! Dels att slippa alla dessa sparkar, man kan nästan tro att det är discodans i magen på mig ibland. Och dels att slippa dessa cravings på choklad och apelsinjuice samt makrill. Och slutligen ska det bli skönt att få sjukhusbesöket avklarat, det är min stora fasa! Bläää, jag är livrädd för sjulkhus och läkare och allt sånt. Hoppas att jag får åka hem omedelbums dagen efter snittet och följa med och hämta sonen hos mormor och morfar bara. (Fast det räknar jag ju inte med direkt..)

Nåja. Jag ska inte svamla så mycket mer just nu, måste snart börja göra mig klar för att vagga iväg mot dagis igen. Storebror ska hämtas snart.

Frågan ställs på ett forum där jag är delaktig. Behöver jag säga att den frågan har fått flera hundra svar på det senaste dygnet?

Så fort man ställer en fråga som har med barn att göra, så verkar det som att alla i hela världen måste lägga fram SIN åsikt och SINA erfarenheter. Tyvärr finns en och annan som bara skriver provocerande svar också.

Själv ville jag aldrig ha barn. Jag uppskattade min frihet så mycket, visst har jag varit mycket barnvakt i mina dagar, det blir ju så med en stor och sammanhållen släkt där alla umgås mest hela tiden. Men jag tyckte ärligt talat att det räckte så. Jag ville inte skaffa barn som hindrade mig från att göra det jag ville, när jag ville. En i mångas ögon provocerande åsikt.
Men så kom sonen ändå. Och nu en till på väg. (Hjälp, om en vecka idag så åker jag på inskrivning, om åtta dagar har vi honom här, shiit!!) Hur blev det så? Tja, what can I say, livets små överraskningar?!

Självklart tycker jag inte att min son är något som jag vill stoppa tillbaka och inte ha, även om jag inte tänker förneka att jag kände så fram tills han väl fanns, och faktiskt ett tag efteråt också. Men det var mer att jag fick så kort tid att förbereda mig på, tror jag. Tre månader är inte så lång tid.

Däremot har jag nog till stor del varit en ganska "annorlunda" mamma som prioriterat min son lite annorlunda än många andra, eftersom jag ansett att jag ska kunna sova på natten, jag ska inte behöva vara fastkedjad vid honom varje eller varannan timme pga amning osv, och kommit på mina lösningar utefter hur jag velat ha det. Att lägga honom i en egen säng från början och att inte amma alls var två saker som jag gjorde pga att jag ville ha lite frihet.
Mycket kränkande saker enligt många. Väldigt praktiska enligt mig.
För jag antar att det är så, när man får barn mot sin vilja så får man anpassa sig i den grad man kan, och kompromissa resten av vägen så att det blir bra för både en själv och barnet. Och det verkar ha funkat! TROTS att jag inte ville ha barn.

Sonen! (ca 9 mån). Klart jag lärt mig att gilla att vara hans mamma när han såg ut såhär mest hela tiden :o)

Jaja, jag vet att jag inte har bloggat så mycket på sista tiden. Sorry. Men jag har ett liv också. Och en del gravidkrämpor som gör sig påminda.
Men jag kämpar på, idag är det bara tio dagar kvar innan snitt, ska bli så ruskigt skönt att få det avklarat så det finns inte, samtidigt som jag NJUUUUUUTEEEEEEER av att det är tyst hela nätterna, att sonen sköter sig själv med att fixa sitt spel, sina tv-program, sina mackor och sina toabesök eller sitt bad. För det gör han, till stor del. Självklart får han hjälp då o då, men det är ju inget jämfört med vad en bebbe ska få.. nu snackar vi övervakning hela dygnet. Eller ok, nästan.
Vi får se hur det blir, om det är en kolikbebis eller en zombie som bara vill sova som kommer ut. Eller något slags mellanting, de är ju vanligast..

Släktingen har fått en bebis, i lördags. En kille. Så nu har hon snott ett av de få namn vi kände var acceptabla, jäkla människa, haha. Inte nog med att hon snodde namnet Jonathan, hon snodde det som vi oavsett tilltalsnamn ska ha som mellannamn.. OCKSÅ. Nåja, det ordnar sig nog. Kanske.

Nä, kanske ska jag lyfta på röven och fixa lite mat åt oss, sambon jobbar sent idag, men definitionen på sent är väldigt flytande. Får se när han kommer helt enkelt.
Ungefär som man får se vad det blir för mat här, haha. Vi är typ sämst i världen på att hålla oss till matlistor, i slutet av listan finns nämligen bara de krångliga maträtterna som man ska laga på helgen, men som vi inte orkar göra då för att det ska gå lätt o fort på helgen. Att man aldrig lär sig!!

Tjahapp, så har jag då varit vaken i några timmar, försöker sova, men får inte för lillebror i magen bara sparkar och lever ut sina aggressioner :o(
Att försöka somna om nu, efter att ha vinkat av sambon och käkat en närmast hälsosam frukost i form av fullkornsmackor med makrill, känns tämligen värdelöst eftersom det bara är en timme kvar innan jag skulle gått upp och fixat mig och sonen för att gå till dagis.
Får väl helt enkelt se till att vara vaken, lämna sonen och sen hem och vila tills det är dags att åka till MVC.. ingen mätning osv idag, men ett samtal för att kunna sterilisera mig samtidigt som jag snittas den 29:e. Lika bra att få till ett permanent skydd, eftersom min kropp skiter i att jag skyddar mig, den tillverkar ju barn ändå alldeles uppenbart.

Nu ska jag nog gå och smaka lite på min kola som jag gjorde igår kväll, behöver sockerkick för att orka vara vaken, är supertrött, och brukar ALLTID somna den sista halvtimmen eller så innan jag måste upp, när det blir som jobbigast att vakna sen.

Later!

Kollade lite på mina grejor på datorn och hittade den här, minns inte var den kommer ifrån, men lite sjuk var den ju... personligen tycker jag mest det liknar nosen på en hund med platt ansikte, eller något.. Mysko!