Nexa's Värld

Förra gången jag var hemma med sonen som nu är storebror, så kom jag snabbt in i en liten rutin, mestadels för att jag helt enkelt var uttråkad på kvällarna. Att lägga sig var liksom ingen idé när jag visste att jag senare skulle få gå upp och mata och byta blöja, så jag satt uppe och väntade till mellan 23 och 23.30 när det var dags för nattmål ett. Nästa var vid fyra på morgonen oftast.
Jag såg (till min fasa, när jag tänker tillbaka) på något så sanslöst poänglöst som Club Goa. Ett program där man samlat ihop ett gäng B-kändisar från gamla dokusåpor, skickat iväg dem till Indien och lät dem driva någon typ av restaurang/klubb ihop med ingen mindre än... Nalle Knutsson. En herre i kaftan som trodde att alla visste vem han var och vilka insatser han gjort för världen, men tro mig, fler än jag var ovetande och lyfte på ögonbrynet när Nalle och hantlangaren Jugge kom dragandes och trodde att de ägde världen.

Än idag undrar jag faktiskt hur man fick igenom en sådan kass programidé som Club Goa. Ändå följde jag den där serien slaviskt, det var helt sjukt. Men så satt jag ju ändå där och matade sonen och hade inget bättre för mig.
Numera är det ju i alla fall Navy CIS som man kan kolla på vid den tiden. Åtminstone på vardagarna.
Sen om jag får in samma rutin med nytillskottet vet jag ju inte, men jag gissar på det, kanske inte idag, eftersom han bara är två dagar gammal. Men framöver. Den som lever får se.

Så var sonen och vovven hämtade. Mina föräldrar har lediga dagar på sina scheman, oj så passande att snittas just då! Fast känner jag dem rätt så hade de tagit ledigt om det inte redan varit ledighet de här dagarna.
Nu sitter vi och väntar på att få åka till Uppsala och skriva in mig, det ska visst ta ca 4 timmar *vad man nu ska göra under SÅ lång tid vet inte jag, det gick klart fortare sist men det var ju i eskilstuna iofs..*

Igår "firade" vi lite med kinamat, det var liksom sista kvällen som sonen var ensamt barn ihop med oss, och vi mös med smaskig mat och kollade på tv, och idag ska sambon och jag passa på att glida in på bion i Uppsala och kolla på Flickan som lekte med elden, eftersom ettan var så bra. Sista kvällen innan allvaret sätter in imorgon bitti, man får ju passa på!
Sen lär det inte bli mycket utrymme för någon bio, hehe.

Fast lite avlastning blir det, då sonen ska på Monster Jam i Globen den 15 nov, i och för sig, det är lite av en födelsedagspresent från mormor och morfar nämligen, så de hämtar honom och åker på det. Han tycker det ska bli jättekul, och det är nog viktigt att han får fortsätta ha "särskilda tillfällen" med dem och även oss.
Men det där ordnar sig nog!

Nu ska jag ta lite nässpray, för självklart ska man vara förkyld när man är på ingång till sjukhuset, haha

Det drar ihop sig, som flickan sa..
Imorgon allra senast måste jag få tummen ur röven och packa lite inför min tripp till tortyrhuset, eh, föråt BB menar jag ju. Har ju som alla redan vet ett snitt som väntar på mig på torsdag men ska skrivas in på onsdag, och sen får vi se hur länge de tvingar oss att vara kvar, det är det ingen som vet.
Idag kom jag på av en händelse att jag nog behövde investera i bamsetrosor, eftersom de vanliga lär skava på snittet efteråt, så det var bara att vagga runt på stan och kolla efter tält till trosor, och jag måste ju säga att tant det ska jag aldrig bli för fy FAN så dyra de var överallt!
Nu hade jag inte så mkt val, så jag "investerade" i några par och tog så simpla jag kunde hitta över huvud taget, men det kostade ändå över 650 spänn.. Huu!
Kollade runt efter lite underhållning också, som fick bli en ny säsong av Boston Legal på DVD samt en bok, jag höll på att förgås av tristess på BB sist, så den här gången ska jag banne mig ha med mig saker att fördriva tiden med. man kan ju inte byta blöja och trycka i ungen ersättning HELA tiden, han måste ju få sova med.. och ja, jag tänker köra med flasta från start. Inget snack.

Här är vad jag vet att jag ska packa so far:
-Kläder till mig o lillskiten såklart, behöver inte ens sägas.. inkl overall till honom.
-Massor av underhållning i form av DVD:s och bok, samt laptop. Får ringa o höra om det går att surfa eller om man måste köpa Comviq surf-dongel..
-Vattenflaska så man slipper hasa upp o ner var femte minut, jag är törstig som en kamel när jag är uttråkad..
-Lånad kamera eftersom vår suger...
-GODIS och pringleschips, eftersom jag vet att det kan behövas något ätbart mitt i natten..
-Ersättning, flaska, vattenkokare som jag demonstrativt ska ställa vid handfatet i mitt rum direkt vi kommer. Glöm amning, here comes the Bottle-people!
-Blöjor o tvättservetter samt napp..
-MIN kudde, sjukhuset har bara obekväma sängar och kuddar, så man får försöka ta med eget.
-Vetekudden. Min bästis sedan flera år. Och lite åksjuketabletter för hemresan.
Leg och plånbok samt mobil lär väl vara självklarheter..

Det är säkert en massa jag glömt men det kommer jag på när jag är framme.

Barnstolen finns redan i bilen, och vagnen är här hemma med en massa saker i, inklusive katten som tycker hon har fått en skön säng..hehe.

Det ska nog gå bra det där. Mamma nojjar, sambon är nojjig över att han INTE nojjar, och jag, ja jag vill bara bli klar med eländet faktiskt. Sonen tycker det ska bli kul att vara hos mormor och morfar, det är ungefär så mycket han bryr sig, hehe.
Så ser världsläget ut här och nu!

Jag verkligen känner hur kväljningarna kommer flaxandes när jag läser om Katrin och Bingos lilla avkomma. Hur hon ska bli som mamma kommenterar hon själv med att hon nog blir den som slår barnen och sätter utegångsförbud. Kan tänka mig det, hon verkar ju ha allvarliga problem med att vara ödmjuk, trevlig och seriös. Så jo, hon har säkert analyserat fram något sanningsenligt där. Vi kan ju hoppas att ungen slipper få sin mammas gener vad gäller mognad och beteende, åtminstone..

Att det inte är skoj att vara gravid är nog det enda jag kan hålla med om i hela artikeln jag läst, det är INTE skoj, men det är överkomligt åtminstone. Ett tillfälligt tillstånd. Fast jag småskrattar ärligt talat lite för att Katrin har ända fram till Maj kvar innan hon slipper vara gravid. Man skulle ju kunna hoppas att det är en resa mot lite ödmjukhet för henne, men jag ska vara ärlig och säga att jag tvivlar starkt på det. Den som lever (och bibehåller intresset) får se.

FAAAAN vad det är gott med choklad!!
Och Apelsinjuice. Men inte vilken skit som helst, utan Brämhults Apelsinjuice :o)

På fullaste allvar!
Jag vill gå och handla igen. Att ens kunna gå till ica närmast oss är ett mindre evighetsprojekt. Att glida mellan hyllorna på Maxi en gång i veckan var min höjdpunkt, för trots att jag kanske inte klarade av att göra det fort, så kunde jag fortfarande göra något nyttigt. Det kompenserade lite för att jag inte knappt kunde hänga tvätt, dammsuga eller plocka saker eller liknande, allt som innebär att stå mer än ett par minuter är tvärkört. Men att gå sakta hela tiden det funkade hyfsat. Tills nu. Jag har fått inse, efter att det tagit en timme att ta sig hem ifrån dagis med tårarna sprutande för det gjort så ont att gå, att nu är det slutshoppat för mig.
Jag är härmed hänvisad till att möjligen kissa hunden och hämta/lämna sonen på dagis, men efter detta så har jag sån energibrist att jag kan tillbringa resten av dagen i sängen, utan problem.

Tur i oturen att det bara är en vecka kvar tills nästa lilla ät-och-bajsmaskin kommer till världen. Visst jag kommer få vara handikappad några dagar även efter han kommit, eftersom jag ska snittas, men då kan man ju se ett slut på det åtminstone. Så länge det inte blir några komplikationer så kommer det ju att gå ganska fort att återgå till ett vanligt liv. Ska verkligen bli SKÖNT!!!!! Dels att slippa alla dessa sparkar, man kan nästan tro att det är discodans i magen på mig ibland. Och dels att slippa dessa cravings på choklad och apelsinjuice samt makrill. Och slutligen ska det bli skönt att få sjukhusbesöket avklarat, det är min stora fasa! Bläää, jag är livrädd för sjulkhus och läkare och allt sånt. Hoppas att jag får åka hem omedelbums dagen efter snittet och följa med och hämta sonen hos mormor och morfar bara. (Fast det räknar jag ju inte med direkt..)

Nåja. Jag ska inte svamla så mycket mer just nu, måste snart börja göra mig klar för att vagga iväg mot dagis igen. Storebror ska hämtas snart.

Frågan ställs på ett forum där jag är delaktig. Behöver jag säga att den frågan har fått flera hundra svar på det senaste dygnet?

Så fort man ställer en fråga som har med barn att göra, så verkar det som att alla i hela världen måste lägga fram SIN åsikt och SINA erfarenheter. Tyvärr finns en och annan som bara skriver provocerande svar också.

Själv ville jag aldrig ha barn. Jag uppskattade min frihet så mycket, visst har jag varit mycket barnvakt i mina dagar, det blir ju så med en stor och sammanhållen släkt där alla umgås mest hela tiden. Men jag tyckte ärligt talat att det räckte så. Jag ville inte skaffa barn som hindrade mig från att göra det jag ville, när jag ville. En i mångas ögon provocerande åsikt.
Men så kom sonen ändå. Och nu en till på väg. (Hjälp, om en vecka idag så åker jag på inskrivning, om åtta dagar har vi honom här, shiit!!) Hur blev det så? Tja, what can I say, livets små överraskningar?!

Självklart tycker jag inte att min son är något som jag vill stoppa tillbaka och inte ha, även om jag inte tänker förneka att jag kände så fram tills han väl fanns, och faktiskt ett tag efteråt också. Men det var mer att jag fick så kort tid att förbereda mig på, tror jag. Tre månader är inte så lång tid.

Däremot har jag nog till stor del varit en ganska "annorlunda" mamma som prioriterat min son lite annorlunda än många andra, eftersom jag ansett att jag ska kunna sova på natten, jag ska inte behöva vara fastkedjad vid honom varje eller varannan timme pga amning osv, och kommit på mina lösningar utefter hur jag velat ha det. Att lägga honom i en egen säng från början och att inte amma alls var två saker som jag gjorde pga att jag ville ha lite frihet.
Mycket kränkande saker enligt många. Väldigt praktiska enligt mig.
För jag antar att det är så, när man får barn mot sin vilja så får man anpassa sig i den grad man kan, och kompromissa resten av vägen så att det blir bra för både en själv och barnet. Och det verkar ha funkat! TROTS att jag inte ville ha barn.

Sonen! (ca 9 mån). Klart jag lärt mig att gilla att vara hans mamma när han såg ut såhär mest hela tiden :o)

Jaja, jag vet att jag inte har bloggat så mycket på sista tiden. Sorry. Men jag har ett liv också. Och en del gravidkrämpor som gör sig påminda.
Men jag kämpar på, idag är det bara tio dagar kvar innan snitt, ska bli så ruskigt skönt att få det avklarat så det finns inte, samtidigt som jag NJUUUUUUTEEEEEEER av att det är tyst hela nätterna, att sonen sköter sig själv med att fixa sitt spel, sina tv-program, sina mackor och sina toabesök eller sitt bad. För det gör han, till stor del. Självklart får han hjälp då o då, men det är ju inget jämfört med vad en bebbe ska få.. nu snackar vi övervakning hela dygnet. Eller ok, nästan.
Vi får se hur det blir, om det är en kolikbebis eller en zombie som bara vill sova som kommer ut. Eller något slags mellanting, de är ju vanligast..

Släktingen har fått en bebis, i lördags. En kille. Så nu har hon snott ett av de få namn vi kände var acceptabla, jäkla människa, haha. Inte nog med att hon snodde namnet Jonathan, hon snodde det som vi oavsett tilltalsnamn ska ha som mellannamn.. OCKSÅ. Nåja, det ordnar sig nog. Kanske.

Nä, kanske ska jag lyfta på röven och fixa lite mat åt oss, sambon jobbar sent idag, men definitionen på sent är väldigt flytande. Får se när han kommer helt enkelt.
Ungefär som man får se vad det blir för mat här, haha. Vi är typ sämst i världen på att hålla oss till matlistor, i slutet av listan finns nämligen bara de krångliga maträtterna som man ska laga på helgen, men som vi inte orkar göra då för att det ska gå lätt o fort på helgen. Att man aldrig lär sig!!

Tjahapp, så har jag då varit vaken i några timmar, försöker sova, men får inte för lillebror i magen bara sparkar och lever ut sina aggressioner :o(
Att försöka somna om nu, efter att ha vinkat av sambon och käkat en närmast hälsosam frukost i form av fullkornsmackor med makrill, känns tämligen värdelöst eftersom det bara är en timme kvar innan jag skulle gått upp och fixat mig och sonen för att gå till dagis.
Får väl helt enkelt se till att vara vaken, lämna sonen och sen hem och vila tills det är dags att åka till MVC.. ingen mätning osv idag, men ett samtal för att kunna sterilisera mig samtidigt som jag snittas den 29:e. Lika bra att få till ett permanent skydd, eftersom min kropp skiter i att jag skyddar mig, den tillverkar ju barn ändå alldeles uppenbart.

Nu ska jag nog gå och smaka lite på min kola som jag gjorde igår kväll, behöver sockerkick för att orka vara vaken, är supertrött, och brukar ALLTID somna den sista halvtimmen eller så innan jag måste upp, när det blir som jobbigast att vakna sen.

Later!

Kollade lite på mina grejor på datorn och hittade den här, minns inte var den kommer ifrån, men lite sjuk var den ju... personligen tycker jag mest det liknar nosen på en hund med platt ansikte, eller något.. Mysko!

Blogg.se och typ alla andra .se sidor har varit borta sen igår kväll, så otroooligt irriterande!
Nu verkar det vara på rätt kurs igen dock, alltid något!

Dagen har annars börjat rätt bra, har pratat med Förseningskassan, min handläggare för föräldrapenningen hade varit sjuk, men idag skickar hon min första utbetalning, större än jag väntade mig(!) Och jag kan ju säga att även den månatliga ersättningen blir en aning större än jag först visste, jag frågade "bara för att". Trevligheter alltså!

Och okej, det känns inte riktigt befogat att kalla dem för förseningskassan i MITT fall, eftersom att det trots allt bara tagit en dryg vecka från det att jag fyllt i papper till slutgiltig åtgärd och beslut.. dessutom till min fördel.

What can I say, Oktober kan bli en rätt så bra månad känns det som, åtminstone ekonomiskt. Bra, då kanske man slipper ge bort strumpor i julklapp, hehe. (Fast min pappa önskar sig ALLTID strumpor, men så nöter han ut dem rätt fort med...)

Nu ska jag kolla på lite andra sidor och se om det är fler som vaknat till efter driftstörningen.
Later!

Snart är helgen slut. Trots att vi inte gjort så mycket speciellt så har det ändå varit en av de bättre helgerna på ett tag.. ingen irritation, inga krav, ingenting. Bara vara hemma och slappa, och utan minsta tjat så har det dessutom städats en del, och nu tänkte jag höra med sambon om han ville fixa Glödhoppor med mig :o) Det är ett jättegott bröd som man steker, ska ätas nygjort med smör o ost för godast resultat.
Det var något vi åt ofta på fritids, det är därifrån jag fått receptet också. Det finns utlagt tidigare här på bloggen, receptet.
Usch, nu blev jag hungrig, så nu måste jag sluta.

Tjahapp, idag ska vi till MVC igen, dags att mäta mage. Tror inte det vuxit så mycket, känns i alla fall inte värre än sist.. Borde vara sista gången vi är där idag, ska försöka komma ihåg att be att de skriver in i journalen som skickas till Uppsala att jag inte ska amma, annars lär det väl bli som i Eskilstuna när sonen föddes, ett evinnerligt tjat på att jag skulle amma hit och amma dit.. ALDRIG I LIVET JÄVLA KÄRRING skrek jag till en av dem som var värst.. Hormoner, hehe. Tänkte försöka undvika den typen av händelser den här gången.
Den här gången kanske det blir lättare eftersom det inte är första barnet, man kan ju hoppas, för amningsfascisterna brukar såvitt jag förstått vara värst mot förstföderskorna.
Nåja. I första hand ska vi som sagt mäta mage o kolla hjärtljud. Inte så mycket mer vad jag vet. Jo boka en läkartid också, ska snipsa mig i samband med snittet och måste träffa en läkare och skriva på ett papper (att jag är vid mina sinnens fulla bruk och inte kommer ångra att jag tar bort möjligheten att få flera barn genom en sterilisering) som ska med till sjukhuset.. Inga problem för min del. Synd bara att den här tiden inte var igår, för läkaren finns på plats på torsdagarna bara..
What ever. Det fixar sig. Hoppas sambon kommer typ halv fyra eller så, vi ska hämta sonen på dagis och vara på MVC till fyra, och man vet aldrig hur sugen han är på att gå hem och inte :o)

Sonen träffade sin nya kusin när han var på långsemester hos mormor och morfar, och han fastnade tydligen på ett kort med kusinen, som ena stunden var en liten apa (hyggligt, jag skämdes inget när han så så va?, hmmm) och andra stunden var det en söt bääääbis. Däremot ville sonen INTE gå med på att HAN varit så liten, han var ju en STOR kille. Och att Lillebror kommer vara så liten när han kommer är inte heller aktuellt, HANS lillebror kommer att födas i ungefär samma storlek som sonen själv är i, ungefär som en sexåring i storlek (fast han blir fem). Jag kanske ska säga att det känns plötsligt som det är tur att jag fått ett snitt beviljat, för KRYSTA fram en unge i den storleken skulle nog skrämma slag på vem som helst.. Kanske är det DÄRFÖR som jag fått så mycket ondare sista veckan? Det är nu slutspurten sätter in, från storlek 50/56 till 122-128 tar det genomsnittligen tre veckor i magen.. hehe.
Såhär såg kusinerna ut i alla fall.

Farmor tog kortet. Sonen har fått för sig att han alltid ska vinka på kort, varför vet jag INTE!  Kusinen är mer neutral, men verkar vara en linslus för så fort han såg en kamera så flinade han, precis som sonen gjorde en gång i tiden :o) Här insåg han nog bara inte vad som skulle hända!

I helgen var vi hos mina föräldrar. Skulle köpa en hylla till mammas DVD-filmer som hon önskade sig när hon fyllde år, men de vi tänkte oss hade utgått och den som var ett alternativ fanns inte heller :(
Så det fick bli en lampa istället, och hon blev glad, för hon hade själv tittat på den men pappa hade bara travat förbi dem (varför gör alla karlar så?)..
Trots att det var mamma som fyllde år och alltså skulle ha saker, så känns det som att det var vi som hade med oss mest hem, i vanlig ordning. Köpte vinterskor åt sonen på Vingåkers Factory Outlet, min kusin jobbar där och hade lagt bort ett par för 199 kr i rätt storlek, jättebra!
Sen hade jag råkat lämna ett par brallor förra gången vi var där, så nu följde de med hem. Sprillans nya och tjockismage-vänliga. Dessutom har mamma varit i Lycksele så vi fick lite souvernirer, sambon fick en sparbössa i form av en militär som pratar i telefon ("Det där är sambon när han är på övning och du ringer och stör, hehe"). Jag fick lite skålar till dipp, och en värmeljusstake i form av en fisk (mysig) och så fick sonen lite diverse leksaker och en ny film, plus att vi fick förvaringsboxar som hon köpt, perfekt att lägga spel och kontroller i!

I söndags kom vi hem, jag var alldeles dödstrött och halvsov på kvällen medan sambon spelade spel med sonen, sen kvicknade jag till och fick för mig att vi skulle spela Uno, och vi lärde faktiskt sonen det med, och det var kul!
Han gillade det och vann faktiskt två gånger. Värsta korthajen, hehe.

Idag har vi en visning bokad på eftermiddagen på en bostadsrättslägenhet som med lån och driftskostnader kommer upp i samma summa som lägenheten vi tittade på i fredags. Det ligger på landet, så en viss pendlingskostnad tillkommer, och det är lite svårare att ta sig fram o tillbaka till "stan", men å andra sidan, när man har barn o djur så värderar i alla fall jag en liten trädgårdsplätt och lite lugn o ro framför närhet till affärer.

Tyvärr låg lägenheten så nära allting att katten aldrig skulle kunna fått gå ut, vilket hon nu är van vid. Dessutom var det lite felprioriterat hur rummen var byggda, jättelångt och jättesmalt sovrum funkar inte för oss, sängen är alldeles för stor, vi hade knappt kommit mellan kanterna där. Lite för litet kök var det också, och lite andra småskavanker som tyvärr drog ner omdömet till ett "nej tack". Trist, för jag gillade planlösningen om det varit lite bättre planerat på sina håll. Men sånt är livet.

Vi får helt enkelt hoppas att det ser bättre ut där vi ska kolla idag. Vi har redan innan sett kort från nätet, och det verkar helt okej men den egna uppfattningen är a och o!
Ska bli spännande i alla fall!
Innan vi åker på visningen ska jag försöka göra lite lasagne, det var tokbillig köttfärs på Maxi igår (29,90/kg) pga kort datum, så det blir till att käka lite pasta nu då. Det var ett tag sedan. Jag ska nog göra plattor själv, och överraska sambon lite, han tycker det blir godast med egna plattor, och det förstår jag. Så en heldag i köket väntar alltså, haha.

Sådär, då har vi varit och kollar på lägenheten. Den var rätt fin, fast den hade uppenbara brister för oss. Vi har t ex behov av ett klart större vardagsrum, och stora sovrummet var så smalt att det skulle bli ca 20 cm att gå på när man skulle lägga sig i sängen.. Not working. Väldigt fel storlek på många saker, klädkammaren var stor nog att ha en säng och liten fåtölj i som gästrum, medan köket knappt gick att vända sig i.. Kass planlösning om man ser till vilka möbler vi har o lite annat.. Trist, för det var i övrigt väldigt mysigt tyckte jag, gillade toaletten när man kom in, dörrarna till vardagsrummet med en massa smårutor i, tapeterna nästan överallt var fina, och jag gillade att det var en lite "spridd" lägenhet. Tyvärr tackar vi nog ändå nej till den, för det blir snudd på omöjligt att få den lägenheten att passa våra behov, och som sambon sa; vi ska ju inte flytta från en nödlösning till den andra.
Så nu har vi en ny plan, nämligen en bostadsrätt som är en bit bort. Den är billig, och den ser fin ut. Och framför allt gillar jag att det är barnvänligt med en egen liten gård och altan osv.
Tyvärr så funkar inte sidan den presenteras på just nu, så det är inte mycket mening att lägga ut en länk, men vi har tittat på den förr, och då tyckte sambon att det var dyrt, MEN, eftersom han räknat lite på det och det blir BILLIGARE (trots att bolån med avsevärt högre räntesats än de knappa 2% som råder just nu har använts i räkneexempel) än att bo i stan, snudd på billigare än vad vi bor just NU!

Så vi får se, det finns alternativ.

Vi har i alla fall firat en smått historisk händelse med lite kinamat ikväll. Jag fick rätt mot Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. De ville nolla min SGI inför min föräldrapenning, men nu har jag fått beskedet att jag ändå får behålla den som var innan, och på det tillkommer en liten höjning faktiskt!!
Skönt, minst sagt!! Inte så många som jag känner till som fått sina planer spolierade som sen fått rätt mot just dessa instanser..
Ahhh, det är en bra dag idag!

I eftermiddag ska vi kolla på en lägenhet nere i centrum. En fyra. Vi inser att det är under en begränsad period som vi kan bo här med två barn, eftersom vi inte får in en spjälsäng i den här lägenheten. Vi har lite för mycket saker, eller om det är förrådet som är för litet, jag vet inte vad som är mest sanningsenligt :o)
Lägenheten ligger som sagt precis i centrum, har högt i tak, två wc (en liten en större med bad) och ett stort vardagsrum. Enligt den som bodde där förut så skulle det finnas "charmiga dörrar med små glasrutor" där inne, sen om det är ett plus eller ett minus för oss återstår att se, klädkammare med två skåp i ska också finnas, så plats för kläder och annat bör ju finnas alltså.
Kort sagt, den låter bra men man ska ju se den också. Det är lätt att måla upp en bild för sig och sen är den helt annorlunda. Jag försöker hålla förväntningarna på en låg nivå för att inte bli besviken.
Jag har en konstig hangup på fönster, så jag kollar alltid vilken typ av fönster det finns, och så vill jag gärna ha hyllor eller lådor i garderoberna, inte stänger att hänga saker på.. Sen duger det mesta, haha.

Vi får se, vi får se.. jag ska tvinga sambon att fota när vi är och kollar, så KANSKE det kommer upp lite bilder från hans telefon, vår kamera funkar ju som bekant INTE i alla fall..
(Lär ju få låna mina föräldrars kamera när jag åker in på BB 28-29 okt för man kan ju inte få barn utan att fota första dygnen... eller?)

Nåja. Ska bli kul att kolla på lägenhet i alla fall.

Igår eftermiddag när jag hämtade sonen på dagis så följde katten med, hon mötte upp vid dörren egentligen, men jag orkade helt enkelt inte springa upp för trapporna igen, plus att jag var en aning sen, så hon fick helt enkelt följa med. Sen när sonen tjatat klart med sina kompisar så hade hon hunnit försvinna. Vi ropade hela vägen hem, men antingen var det jätteläskigt eller så var det roligare ute, för kom gjorde hon INTE.
Varje gång Nemo skulle ut ropade vi också, men ingen katt. Nu på morgonen när jag lämnade sonen på dagis inför en skogsutflykt så kom hon hoppande från dagisets gård. Hon har campat i buskarna vid dagis, fy attan så kallt! Men så kan det gå när man inte lyssnar på matte, hehe. Hon klarar sig, men lite kyligt var det nog eftersom hon är rakad i nacken efter en jättetova som blev när vi var hos mina föräldrar när hon var borta ett par dagar.. Korsdrag alltså!
Skönt att hon är hemma igen i alla fall!

Han blir fem år. Och han röker. Sonen alltså. Han röker så fort han får en chans, det är ju så kul!
Idag skulle vi gå till affären och möta upp hans dagis där istället för de skulle iväg på teater, han och några till av hans kompisar som blir fem snart. Han bolmade som en skorsten hela vägen!
Tur att det inte var riktiga cigg han fått och rökte, utan bara luft. Det var ju kallt som f*n nu på morgonen, det är verkligen vinter snart!
Måste shoppa ett par kängor eller fodrade stövlar åt lillskiten snart, så han slipper frysa om tårna. Overaller och thermoset har jag ju redan klart, men det där med fotbeklädnader är min mamma alltid snabbast på att skaffa, dock inte den här gången. Ska bara hitta något vettigt åt honom, så ska han få det. Än klarar han sig ju, men snart så...

Nu ska jag passa på att vila lite extra, det är skönt att slippa vagga iväg till dagis om en timme, jag vaknade när sambon åkte och gick upp då för sonens dagisteater, men eftersom jag inte somnade förrän tre inatt så var det liksom lite seeegt :o)
Skriver något mera senare.. Zzz