Vill så mycket

Konstigt, min hjärna vill göra en massa nyttigheter, men min kropp hänger liksom inte med. Den sitter stilla och degar, medan jag kämpar genom att skrika helt sjukt högt för mig själv: "REEEES DIIIG UUUUUPP SLÖÖÖHÖÖÖÖÖG!!" Kroppen svarar: "En annan gång, jag värker faktiskt, i blygdbenet och ner till knävecken är jag orörlig närmast. Tyvärr. Återkom i ärendet en annan gång!"
Får försöka vila lite och käka frunch (ja, frukost+lunch=frunch ju) och sen blir det till att trotsa kroppen och göra lite nytta vare sig den vill eller inte. Vi ska ju införa rutiiiineeer nu. Å hör sen, kroppen!

Jag lovar, jag komer göra såhär när jag är klar med det jag föresatt mig. Hehe!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0