Nexa's Värld

Var på Maxi och handlade idag med sambon. Inget ovanligt i det, vi brukar handla där jämt. Men så gott som aldrig på en fredag, och i synnerhet inte på löningsdagen. Vi håller oss gärna borta de dagarna eftersom det är så mycket folk då. Men eftersom sambon inte orkade igår, så blev det idag istället. Som vanligt så har jag slafsat runt i joggingbyxor och t-shirt hemma och knappt borstat håret, sen blev det lite bråttom iväg, och eftersom sambon var civilklädd så kände jag att näh, jag orkar inte byta om och fixa till mig, jag känner ingen ändå, den av oss som ibland ser någon bekant när vi handlar är ju sambon, och då brukar jag ändå springa runt och hämta saker med sonen för att spara lite tid.
Så jag klev in på Maxi, med flottigt hår, fladdrande t-shirt och inte de mest smickrande brallor man sett heller.. och dessutom trött och med lite lagom foglossning.
Plötsligt säger sambon: Titta, där är ******! Det måste vara Anki som är med honom där. Jag hade då redan vänt på klacken för att sonen sprang iväg och skulle hämta något, så jag blev lite ställd, men hämtade sonen och kom tillbaka. Där står då Barbakvinnan, alias Anki, med man och lånat barn, och hon ser ut som en nyponros i jämförelse med mig, tro mig. Vi pratade lite, och det var en konstig känsla att JAG hade någon att prata med på affären, trevlig, men lite konstig. Jag blev lite ställd. Och vi ska inte tala om hur jag ångrade att jag inte ställt mig i duschen och fiffat till mig bara en ANING innan vi åkte.
Nåja, det var ingen världskatastrof, men jag tycker det är så typiskt, första gången man träffar någon ska man inte se ut som white trash, vilket jag i min värld gjorde. Får bättra mig till den där fikan, Anki. När den nu blir av, hihi.
Det som vägde upp var som sagt att få prata med någon som inte är min familj eller dagispersonal.. första gången sedan jag flyttade faktiskt...
Tack för pratstunden!!